Coelhos tankar om mode och hur det påverkar våra liv

"Men här är människor som tror att "mode" är allt. En gång varje halvår gör de av med en förmögenhet på någon liten detalj som de bör ändra på för att fortsätta vara medlemmar i den exklusiva rikemansklubben..........

.."Men inte långt därifrån ligger Hollywood, en relativt sett mäktigare maskin-om än på nedgång-som fortfarande lyckas få de oskuldsfulla att tro på haute couture-klänningar, smaragdhalsband och extralånga limousiner. Och det är vad som fortfarande visas och skrivs om i alla tidningar-och vem vågar förstöra en miljarddolarindustri som innefattar reklam, försäljning av meningslösa prylar, skapandet av helt onödiga trender och framställningar av identiska ansiktskrämer som alla har olika märken. Löjligt! Igor kan inte dölja sitt förakt för dem vars beslut påverkar livet för miljontals hårt arbetande kvinnor och män som lever ett värdigt liv och är nöjda med att de är friska, har ett hem och sin familjs kärlek. Perverst! När allt verkar vara bra och familjen samlas vid middagsbordet dyker Superklassens spöke upp för att sälja omöjliga drömmar: lyx, skönhet, makt. Och familjen börjar upplösas.

Fadern börjar jobba extra för att ha råd att köpa de senaste gymnastikskorna till sin son för annars riskerar han att hamna utanför skolan. Hustrun gråter för sig själv för att hennes väninnor har märkeskläder som hon inte har råd med. Tonårsbarnen lär sig inte om trons och hoppets verkliga värden, istället drömmer de om att bli artister. Flickor i småstäder får dålig självuppfattning och börjar fundera på att flytta till storstan och göra vad som helst, precis vad som helst. för att komma över ett visst smycke. En värld som borde styras mot rättvisa börjar iställa kretsa kring materiella saker, som efter ett halvår är värdelöst och måste bytas ut, och det är så hela cirkusen hålls igång, så att de där förkastliga människorna som nu samlas i Cannes håller sig kvar på toppen."

Det är bara inte lätt att värja sig mot detta spöke. Överallt nästlar det sig in: i dagstidningens annonser, i mailkorgen, på radioreklamen, på TV, i filmer, på annonspelare-överallt.. Så gärna vill jag inbilla mig att det är mina egna val jag gör, men hela tiden styrs jag av denna makt. Jag är hjärntvättad.

De åtgärder jag vidtagit för att skydda mitt sinne är följande: slutat med dagstidning, minskat TV-tittandet till ett minimum, försöker slinka in i biosalongen efter reklamen, eller läser en tidning under tiden den går, stänger öronen så mycket jag kan när radioreklamen går. (facebooks annonser i sidomarginalerna försöker jag också låta bli att titta på, inte så lätt.) Jag läser inga veckotidningar. På köpet stänger jag ute det mesta av omvärlden. Men vad skönt, jag märker att jag har slutat att jaga på stan efter diverse prylar sedan jag läst tidningen. Nu sitter jag istället i lugn och ro under min korkek och luuuuuktar på blommarna.. aaaaaahhh..

Tappat livet

Jag jobbar 80% med ett jobb där jag verkligen inte trivs. Jag känner mej konstant trött och slut, har inte lust med nånting längre då jag väl är ledig. Känner mig ledsen, stressad och orolig för minsta lilla. Magen reagerar, jag är deprimerad. Har fått väldigt svårt att fokusera och glömmer saker hela tiden. Kan inte njuta av saker längre, och sexlusten är helt borta. Känner mej otillräcklig både på jobbet och hemma, får skuldkänslor för att jag inte orkar ge uppmärksamhet åt mina två flickor eller mysa med min man..
Känner även press över att hitta ett jobb. Jag vill inget annat än att få ett jobb, men själva jobbsökandet är väldigt ångestfyllt för mej, då jag känner mej helt oduglig och värdelös.