Miss i nassen..

vaknar jag med bröstsmärtor, går inte att ligga ner. Så nu sitter jag på huk i soffan och googlar om bröstsmärtor.. fan- jag verkar ju ha alla symptom på de olika diagnoserna! Fast jag lutar mest åt matsmältningsprolem faktiskt, för det kommer mest från matstrupen. Blev lite väl mycket tacos. M&M:s och ostbågar på fredagkvällen.. men aj! vad det gör ont! får väl försöka "vädra" kroppen, hehe..
Men en märklig sak är at jag är jätteöm i skinnet och i muskeln på vänster axel, riktigt öm.. usch..

Gräsänka med ont i hjärtat

Jag är så trött och slut hela tiden, det verkar aldrig vilja vända nån gång.. I måndags startade jag igång med träningen igen efter ett två veckors uppehåll pga av förkylning. Jag tog ett Spin medel pass. Efter det cyklade jag direkt till min konversationsengelska, det gick ganska sakta.. fyllde på med lite Fruktsmoothie och dubbelknäcke, men kände att näsan började rinna igen.. Shit! Vägrar! När jag kom hem gick jag nästan genast och la mig. Sov nästan 10 timmar. Var ändå inte pigg. Gick sedan iväg och körde ett jympa senior pass, och en halvtimme efter det ett spin puls pass. Jag märkte på pulsklockan att min maxpuls måste ligga högre än det datorn räknat ut på grundval av min ålder, för när jag kom upp emot rött på pulsklockan, där man ska känna sig helt utpumpad, så kände jag att jag hade mycket kvar att ge. Jag har nog en rätt bra grundkondis ändå, trots två veckors förkylning.. Men när jag kom hem sen kände jag att det värkte i bröstet på vänster sida, där hjärtat sitter.. Så jag la mig i soffan och tittade på film. T. fick sköta ruljansen.. På natten kände jag hela tiden av värken, och även nästa morgon. Så därför avbokade jag spin bas-passet. Vilade så mycket jag kunde under dagen. Men sen tog jag mig iallfalll iväg till Kvarnen på kvällen och tog ett Jympa Start pass. Det är ett pass för dem som är träningsovana, eller för dem som behöver komma igång med träning igen lite försiktigt.. Det var helt perfekt, jag blev inte det minsta svettig. Men kände fortfarande av värken i bröstet. Så jag tog det ganska lugnt hem..
Idag har Thomas dragit iväg till Skåne igen tidigt på morgonen. Det är så tråkigt med dessa ständiga resor. Vi gilllar det inte. Inte nån av oss. Förhoppningsvis ska det inom en inte allt för avlägsen framtid bli slut med dem också.. Det är försäljning på gång nu.. Idag ska jag ta det lugnt på dagen och vila upp mig inför eftermiddagen. Jag har anlitat faster Anne-Li att följa med Sanna till ridskolan. Det tycker Anne-Li är skitkul! Hon är ju gammal hästtjej. Jo, jag gillar det oxå, men nu tänkte jag iallfall göra ett försök att vara med lite i pass-jakten, trots två veckors uppehåll. Så kvart över fyra kör jag ett Jympa enkel-pass på Öster(det blir perfekt, lite lagom o-jobbigt) och sen ett Dans Fuego-pass på Kvarnen(jag ställer mig längst bak och maskar lite, hihi). Sen måste jag hem och föda mina små barn. Jag ska se till att ha förberedit något innan, så blir det inte så sent med maten.
För övrigt går jag och funderar över vad som händer med min ansökan till den administrativa utbildningen på Lernia. Har inte hört någonting, och idag är det 9 dagar sen jag lämnade in ansökan. Kanske jag ska ringa och höra efter? Vad ska jag annars hitta på? Det är ju inte bara att starta upp en egen business sådär utan vidare(det är det enda jag kan göra vid det här laget, för mycket "trial-and-error" på jobbsökandet), jag måste ju ha en idé också? Typ..

Varje morgon när jag kör till jobbet

Så hör jag den här låten på radion.

Perfekt uppladdning!

Äntligen här!

Yippi, mitt tekniska geni till lillasyster Åsa har hjälpt mig att komma ut på bloggen. Därav mitt första inlägg på denna trevliga sida. Jag är så stolt över mina systrar som är så duktiga på att skriva. Åsa, ditt inlägg låter verkligen som en explosion av tankar. Du är lik din dotter Olivia, eller tvärtom, du exploderar om du inte får uttrycka dig ofta. Jag har inte lika lätt för att skriva, det blir sällan av i vardagen. Men nu så kanske.... Just nu är tillvaron i kaos, så många planer i huvudet som rullar, och jag vet inte var det landar. Ska gå ner till deltid på Mondi och börja med massagebehandlingar igen. Samtidigt har jag sökt andra tjänster på heltid, ett sjukgymnastjobb och två kontorsjobb. Så tankarna rullar i huvudet, och tyvärr särskilt på natten. Tur att man har en man som är smittande lugn i nattens timmar. I helgen ska jag umgås med syskonbarnet Sanna. Hon är verkligen smittande glad och go, och vi ska säkert hitta på något skoj. Funderar på att ta bussen ut till Framnäs och titta på de nya kaninungarna. Det är så gott att ha roliga saker att se fram emot.

Äntligen har jag kommit in på bloggen!

Jag är verkligen ett tekniskt geni!
Det blev krock eftersom jag startade den här bloggen en gång med mailadress från mitt gamla jobb,
men nu har jag äntligen fått tummen ur och fixat det! Återstår bara att åka till Örebro och supporta syster Ann så hon också lyckas logga in! =)

Nu du Git får du konkurrens!

Lite morgonfunderingar jag fick på väg in till kontoret...
Ok nu ska jag prata om sånt man inte pratar om, och dessutom på ett offentligt forum på nätet, ja jag är lite dum på det viset...men here we go...

Hur kommer det sig att folk alltid tar för givet att om man har ett eget företag så är man en överpresterande, ambitiös och jätteduktig arbetsnarkoman?

Nu har jag hyrt mig ett kontor, för det var absolut nödvändigt, jag får dra mig själv upp i håret varje dag, och varje minut och sekund får jag tvinga mig själv att göra något vettigt, egentligen skulle jag ha ett jobb där jag blir serverad jobbet - stå i en kassa, ta emot kunder etc. Kommer ihåg att jag älskade när jag hade kundmottagning för då fick jag jobbet "serverat" och slapp tänka själv så jävla mycket hela tiden. Gör det mig till en sämre människa? Nej, men nu när jag kör eget så får man hela tiden kommentarer av typen "å vad skönt för dig att få ett kontor så att du kan LÄMNA jobbet och inte behöver ta med dig det hem...
Nej, jag behövde lämna HEMMET och inte ta med mig allt softande till jobbet...
Visst, det är skitcharmigt att jobba med bärbara i knät i soffan, men hur effektivt blir det?
Jag kan vara skiteffektiv i perioder, men däremellan...herregud vad jag är seg på att komma igång!!!

Och nu har jag ett jobb där man måste ta på sig byxor igen....tufft värre....Och det behövde jag!

Vilken väg ska jag ta? Vart ska du då? Jag vet inte! Men då spelar det väl ingen roll vilken väg du tar?!

Jag hörde om en politiker i en artikel som påstod att det inte finns någon fattigdom i Sverige. Nej, det förstår man ju att den sittande regeringens politiker inte vill kännas vid. Då får de ju krav på sig att göra något åt det..

Precis som det är jobbigt för oss alla att kännas vid saker. En metafor: man slår ut en boll som inte hamnar på fairway utan ut i ruffen. Då går man fram till bollen och säger "Den ska inte ligga här" Sen försöker man slå ut den. Det går inget bra. Istället för att säga"Okej, bollen hamnade här. Kan det ha någonting att göra med hur jag gjorde där borta? Om jag försöker slå ut bollen dit, där jag vill ha den , på ett annat sätt än hur jag gjorde därborta?" Resultatet blir högst troligt ett annat. . För som Charlie Söderberg sa igår på seminariet"Ett rikare liv" När det skiter sig för dig i livet, vem är det som alltid är med då? Jo, det är du! (usch, vad jobbigt ,va?!)

Så börja med: Var befinner jag mig just nu? och sen: vart vill jag komma! Vilket är mitt mål? (och då är det INTE vart jag INTE vill komma, som typ: jag vill iallafall inte till vården igen!) Så visst behöver vi ha kunskap här i livet, men den leder ingen vart om vi inte har en attityd, en motivation. Det är klart som korvspad egentligen, men i mitt liv har jag bara flummat omkring utan mening eller mål. Jag erkänner det för mig själv. Det svåra i kråksången är nu: vart vill jag? Det är det som jag måste komma på! (och så tänker jag i nästa slag: "ja, iallafall inte att bli löneslav igen! Feel tänk! VART vill jag? Hmm.. en egen business inom t ex xxxx? Kan det va något?) Ha ha, jag fick verkligen mycket att tänka på och börja AGERA på..

.