Känner ingen lust till någonting längre, vandrar bara omkring som ett tomt skal.
torsdag 7 juli 2011
Tidigare idag
Tänk att betala en annan människa för att karva i ens tänder och rensa dem från skräp, kändes väldigt...1700-tal....och majestätiskt på något vis. En sista kvarleva från att ha sin egen livmedikus.
Där ligger jag på tronen medan min livmedikus putsar och fejar med mina tänder...
Två gånger om året går jag och rensar tandsten. Trots borstning, tandtråd, mellanrumsborste och tandskölj får jag ofta problem med tandköttsinflammation och tandsten. Jag har tydligen mycket saliv, vilket jag trodde var BRA för tänderna, men det är visst bra mot karies men illa för tandsten... Iallefall, sedan jag började gå 2 gg om året för ca 6 år sedan har jag haft mycket mindre hål och bättre tandhälsa!
Jag ser det som om jag unnar mig en skönhetsbehandling...för det finns ju inget som påverkar ditt utseende mer än hur tänderna ser ut. Och för ynka 600 spänn (med bidraget), får jag tänder som inte bara ser rena ut, de ÄR det också, superfräscht! Som en storstädning... Och alla beläggningar som blir av kaffe och te´putsar hon bort med vatten och ultraljud! Mycket smartare än att bleka tänderna kan jag tycka...ok de är inte supervita, men de är fläckfria och dessutom friska!
Jag kan förstå att folk inte går till tandhygienist eftersom ens första erfarenheter från folktandvården handlar om att låtsasborsta med tandborste på en jättelik låtsasmun.... kom ihåg att hon skällde jättemycket på mig också för att jag hade så mycket hål, att jag nog inte borstade ordentligt...
Men min tandhygienist skäller inte, hon ger tips på saker jag kan prova till nästa gång..Så
jag rekommenderar verkligen ett besök hos en tandhygienist, hitta en som är bra och trevlig! Jag går till min tandläkare Wolk i Vällingby. Hon kör egen firma med bara hygienist och henne själv, de båda är SÅ proffsiga och duktiga och tycker att det är viktigt att lagningarna blir snygga också! Hon jobbar också med traditonella skönhetsbehandlingar, så vill man ha lite Restylane eller Botox så går det också bra...haha...jag hålller mig till tandputsningen jag...
/Åza
Där ligger jag på tronen medan min livmedikus putsar och fejar med mina tänder...
Två gånger om året går jag och rensar tandsten. Trots borstning, tandtråd, mellanrumsborste och tandskölj får jag ofta problem med tandköttsinflammation och tandsten. Jag har tydligen mycket saliv, vilket jag trodde var BRA för tänderna, men det är visst bra mot karies men illa för tandsten... Iallefall, sedan jag började gå 2 gg om året för ca 6 år sedan har jag haft mycket mindre hål och bättre tandhälsa!
Jag ser det som om jag unnar mig en skönhetsbehandling...för det finns ju inget som påverkar ditt utseende mer än hur tänderna ser ut. Och för ynka 600 spänn (med bidraget), får jag tänder som inte bara ser rena ut, de ÄR det också, superfräscht! Som en storstädning... Och alla beläggningar som blir av kaffe och te´putsar hon bort med vatten och ultraljud! Mycket smartare än att bleka tänderna kan jag tycka...ok de är inte supervita, men de är fläckfria och dessutom friska!
Jag kan förstå att folk inte går till tandhygienist eftersom ens första erfarenheter från folktandvården handlar om att låtsasborsta med tandborste på en jättelik låtsasmun.... kom ihåg att hon skällde jättemycket på mig också för att jag hade så mycket hål, att jag nog inte borstade ordentligt...
Men min tandhygienist skäller inte, hon ger tips på saker jag kan prova till nästa gång..Så
jag rekommenderar verkligen ett besök hos en tandhygienist, hitta en som är bra och trevlig! Jag går till min tandläkare Wolk i Vällingby. Hon kör egen firma med bara hygienist och henne själv, de båda är SÅ proffsiga och duktiga och tycker att det är viktigt att lagningarna blir snygga också! Hon jobbar också med traditonella skönhetsbehandlingar, så vill man ha lite Restylane eller Botox så går det också bra...haha...jag hålller mig till tandputsningen jag...
/Åza
På skönhetsbehandling
Hos tandhygienisten, provar att blogga från mobilen,
utvecklar senare...
- Posted using BlogPress from my iPhone
utvecklar senare...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Big four
I Söndags var det ju "The Big four" på Ullevi i Göteborg. Jag visste att en av dem var Metallica och tänkte mig att de andra tre kanske var Iron Maiden, Guns´n Roses och Mötley Crue ... tja såna där STORA hårdrocksband som man lyssnade på när man var liten liksom...
Nähä nä, det var Anthrax, Megadeth och Slayer...??
Har hört talas om dem, men aldrig lyssnat på något av dem....fick då vet att dessa är de 4 stora trash-metal-banden. Visste inte ens att den genren fanns, och ännu mindre att jag i 20 års tid varit en trash-metallare, eftersom jag ÄLSKAR Metallica.
Bänkade mig framför TVn och genomled en halvtimme av Slayer.... (söt sångare som log så gulligt efter varje framskriken strof).
Sedan var det äntligen dags för höjdpunkten! Metallica! Jag började ju lyssna på dem 91-92 nån gång när "black album" kom, Enter Sandman och den grejen. Sedan lyssnade man ju sig bakåt på Kill ém all, Master of Puppets och Ride the lightning. Så konserten passade ju mig perfekt, bara låtar från de 4 albumen, utom på extranumren. Och det var bra, riktigt bra, jag störde mig bara på detta:
1. Varför har trummisen fin-jeansen på sig? Hur mycket hårdrock är det med mörkblå hela jeans och enfärgad t-shirt? Trodde han att inte skulle synas bakom trummorna?
2. Varför låter de basisten göra ett bas-solo? Alltså, det är ett komp-instrument, och hur mycket han än åmar sig, plutar med läpparna, kastar sig ner på knä och slänger med håret så låter det ändå bara: dum-di-dum-de-dum-dum-dum...
3. Varför har de så mycket ljudeffekter på James sång? Har har halsont? Känns som han sjunger lite på "rutin" utan känsla. Min favoritlåt Sad but true blev ett riktigt anti-klimax, men det är väl lite så med gamla favoriter...
Men frånsätt detta, vilka musiker! Jag tror att vem som helst, som inte ens tycker om hårdrock, om det hade lyssnat på denna konsert hade de ändå kunnat uppskatta musiken, för den är så full av POWER!
Nähä nä, det var Anthrax, Megadeth och Slayer...??
Har hört talas om dem, men aldrig lyssnat på något av dem....fick då vet att dessa är de 4 stora trash-metal-banden. Visste inte ens att den genren fanns, och ännu mindre att jag i 20 års tid varit en trash-metallare, eftersom jag ÄLSKAR Metallica.
Bänkade mig framför TVn och genomled en halvtimme av Slayer.... (söt sångare som log så gulligt efter varje framskriken strof).
Sedan var det äntligen dags för höjdpunkten! Metallica! Jag började ju lyssna på dem 91-92 nån gång när "black album" kom, Enter Sandman och den grejen. Sedan lyssnade man ju sig bakåt på Kill ém all, Master of Puppets och Ride the lightning. Så konserten passade ju mig perfekt, bara låtar från de 4 albumen, utom på extranumren. Och det var bra, riktigt bra, jag störde mig bara på detta:
1. Varför har trummisen fin-jeansen på sig? Hur mycket hårdrock är det med mörkblå hela jeans och enfärgad t-shirt? Trodde han att inte skulle synas bakom trummorna?
2. Varför låter de basisten göra ett bas-solo? Alltså, det är ett komp-instrument, och hur mycket han än åmar sig, plutar med läpparna, kastar sig ner på knä och slänger med håret så låter det ändå bara: dum-di-dum-de-dum-dum-dum...
3. Varför har de så mycket ljudeffekter på James sång? Har har halsont? Känns som han sjunger lite på "rutin" utan känsla. Min favoritlåt Sad but true blev ett riktigt anti-klimax, men det är väl lite så med gamla favoriter...
Men frånsätt detta, vilka musiker! Jag tror att vem som helst, som inte ens tycker om hårdrock, om det hade lyssnat på denna konsert hade de ändå kunnat uppskatta musiken, för den är så full av POWER!
Snart åker vi till Spanien
3 av 5 ska med. Gun, Lis och jag, Åza och så lilla mamma. Det blir skojigt, och utmanande... Tror nog mamma ska klara resan bra, trots att hon fyller 75 i år. Men kommer vi att hålla sams?
Barnen ser fram emot att umgås med sin mormor, Irmelin skickade ett vykort till henne när vi var på Skansen igår. Jag tycker mycket om min mamma också, men helst i små doser i taget. För det är så svårt...att lära sig...att inte gå i fällan...och bli en väldigt liten, liten Åza som känner att hon måste försvara sig med näbbar och klor...det måste jag ju faktiskt inte, jag är ju stor nu.
Jag måste säga att jag är imponerad över förvandlingen mamma har genomgått sedan hon flyttade till seniorboendet i Örebro. Tack Ann för att du stöttade och pushade i beslutet! Och tack alla systrar som hjälpte dem att flytta! Vilket liv hon har nu! Fredag till söndag hade hon varit på "läger" på Soliden med kyrkan. På måndag f.m. var hon i kyrkan på gudstjänst och fika och på eftermiddagen skulle hon till sin bokcirkel. På tisdagar och torsdagar har hon pensionärsgrupper i två olika hus och någondag därimellan har hon finska föreningen. Nästan varje dag har hon aktivitet med andra människor och hon har skaffat sig ett stort socialt nätverk. På helgerna är det ofta resor, utflykter och roliga saker på gång. Det är nästan så att hon inte har tid att träffa oss barn!
Mamma är ju en social människa, hon tycker ju om att vara med andra människor, att ha folk omkring sig och hon kan ju prata med alla. Men efter familjeliv där hon haft umgänge med andra familjer så har ju de flesta vänskapsrelationer runnit ut i sanden, som de ju gör för eller senare för de flesta tror jag... Men nu är hon tillbaka med full kraft, härligt! Och att hon själv söker upp alla dessa tillfällen till möten, det är så härligt att se! Hon är inte bara med i sitt egets hus förening, utan även i grann-husets! Det är så bra också att hon får hålla igång, för hon säger gärna att hon är trött, inte orkar något, men det gör hon ju uppenbarligen!
Och det är skönt att höra att hon låter precis som vanligt, jag ser henne ju så sällan så när jag ringer så lyssnar jag vaksamt efter förändringar, men hon är sig verkligen lik! Det är det vanliga, prata mat, prata priser, har jag gått upp eller ned i vikt? Hur är det med mitt hår och med mina finnar? Kan jag uppfostra mina barn eller är de helt hopplösa? Träffar jag hellre svärföräldrarna än henne? Jo och svärfar och hon är förresten ÖVERENS om att jag är ganska så dålig på att uppfostra mina barn...Och sådär var jag ALDRIG när jag var liten minnsann...Och har jag någon sjukdom så är det säkert det värsta... Ja, ja, jag är faktiskt en stor flicka och behöver inte mammas tröst...
Barnen ser fram emot att umgås med sin mormor, Irmelin skickade ett vykort till henne när vi var på Skansen igår. Jag tycker mycket om min mamma också, men helst i små doser i taget. För det är så svårt...att lära sig...att inte gå i fällan...och bli en väldigt liten, liten Åza som känner att hon måste försvara sig med näbbar och klor...det måste jag ju faktiskt inte, jag är ju stor nu.
Jag måste säga att jag är imponerad över förvandlingen mamma har genomgått sedan hon flyttade till seniorboendet i Örebro. Tack Ann för att du stöttade och pushade i beslutet! Och tack alla systrar som hjälpte dem att flytta! Vilket liv hon har nu! Fredag till söndag hade hon varit på "läger" på Soliden med kyrkan. På måndag f.m. var hon i kyrkan på gudstjänst och fika och på eftermiddagen skulle hon till sin bokcirkel. På tisdagar och torsdagar har hon pensionärsgrupper i två olika hus och någondag därimellan har hon finska föreningen. Nästan varje dag har hon aktivitet med andra människor och hon har skaffat sig ett stort socialt nätverk. På helgerna är det ofta resor, utflykter och roliga saker på gång. Det är nästan så att hon inte har tid att träffa oss barn!
Mamma är ju en social människa, hon tycker ju om att vara med andra människor, att ha folk omkring sig och hon kan ju prata med alla. Men efter familjeliv där hon haft umgänge med andra familjer så har ju de flesta vänskapsrelationer runnit ut i sanden, som de ju gör för eller senare för de flesta tror jag... Men nu är hon tillbaka med full kraft, härligt! Och att hon själv söker upp alla dessa tillfällen till möten, det är så härligt att se! Hon är inte bara med i sitt egets hus förening, utan även i grann-husets! Det är så bra också att hon får hålla igång, för hon säger gärna att hon är trött, inte orkar något, men det gör hon ju uppenbarligen!
Och det är skönt att höra att hon låter precis som vanligt, jag ser henne ju så sällan så när jag ringer så lyssnar jag vaksamt efter förändringar, men hon är sig verkligen lik! Det är det vanliga, prata mat, prata priser, har jag gått upp eller ned i vikt? Hur är det med mitt hår och med mina finnar? Kan jag uppfostra mina barn eller är de helt hopplösa? Träffar jag hellre svärföräldrarna än henne? Jo och svärfar och hon är förresten ÖVERENS om att jag är ganska så dålig på att uppfostra mina barn...Och sådär var jag ALDRIG när jag var liten minnsann...Och har jag någon sjukdom så är det säkert det värsta... Ja, ja, jag är faktiskt en stor flicka och behöver inte mammas tröst...
lördag 2 juli 2011
Befriande regn
Vad skönt att det regnar idag, för idag ska jag fixa med städning och förberedelser för födelsedagskaffe och kommer ändå inte ha tid att gå ut så mycket. Jag hann i alla fall gå ut och hämta tidningen innan duggregnet övergått till strilregn. Sitter nu och tänker att här kommer jag nog mest skriva vardagsdravel, men det kanske funkar det med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)