Förra året var vår första. Vi blev tagna allihopa över hur vackert det var i skärgården på hösten. Tjejerna pep förtjust över utsikten från berget på Grinda och älskade skogspromenaden, att klappa fåren och att köpa färska ägg och hälsa på hönorna.
Grinda värdshus hade pyntat hela berget med marchaller och bjöd på en show före middagen med artister som gjorde fantastiskt effektfulla tricks med eld uppe på berget. Det hela avslutades däremot förskräckligt med att en av artisterna skulle tända det stora bålet. Alla öbor hade samlat ihop till bålet samma dag och det regnade, så de hade dränkt in det i diesel. När killen går fram emot bålet med sin fackla exploderar ett eldmoln i hans ansikte! Han rusar upp till värdshuset med troligen svåra brännskador, vi står kvar chockade och vet inte vad vi ska säga till våra barn...
Efteråt serveras en rätt tråkig buffe på värdshuset, det finns ingen dryck framme och maten hinner bli kall på tallriken innan man får beställa.. Sammantaget tänker vi att nästa år blir det något annat än Grinda...
Så i år bokade vi Finnhamn. Priset gav oss förväntningar att detta skulle bli något alldeles extra...
Och helgen bjöd på härligt, men kallt väder. Krispig luft, strålande sol och härliga vindar.... Finnhamn var underbart vackert!
Middagen bestod av lammrostbiff och rotfrukter med pepparrotkräm och till efterrätt äppelpaj med vaniljsås. Allt närproducerat och härligt! Den serverades i ett stort sliphus dukat med 3 långbord, vi var nog 100 personer därinne. Det fanns bara två problem
1. Ljus....de hade visst snålat på ljuslyktorna, så det var svårt att urskilja vad det var man hade på tallriken. och
2. Värme. Detta var ju en utomhusmiddag i princip, vilket jag inte riktigt hade räknat med. De infravärmare de hade ställt ut räckte inte riktigt till, så efter 2 timmars stillasittande var man ganska djupfryst...
En trevlig grej var att de hade 4 musiker som gick runt bland borden och sjöng och spelade vad folk ville höra! Det blev allt från Cecilia Lind till High way to hell...
Sedan kl 21 blev det gemensam promenad till eldshowen som skulle hållas nere vid vattnet. Showen hade temat "stairway to heaven" och 6-manna-bandet spelade den först instrumentalt, sedan i svensk översättning och sist på engelska...mycket Stairway to heaven blev det...
Showen presenterades som ett "konstverk" och det märktes att det var mer konst än underhållning de försökte framställa... Men det var något som gjorde att det inte riktigt "lossnade" och blev magiskt. Showen saknade rytm, det blev för stötigt och segt, och man stod och väntade på att de skulle bli klara...
Det var en kvinna som klättrade på en stege upp på berget, en näckad, skrikande man som kom genom vassen med en brinnande stege, och lite brinnande stegar på båda sidor om scenen...som sagt mycket stegar till himlen, den ena staplade på den andra, men trots den övertydliga symboliken fick man ändå ingen känsla av flyt och röd tråd i föreställningen. Det kan ha varit att jag huttrade i mina idiotiska gummistövlar, eller att jag hade ett par fyllon bakom mig som då och då hojtade "men spela då" till bandet, men det blev liksom aldrig riktigt magiskt för mig...
Ungarna var också lite besvikna, men de gillade bäst elden i tunnor så de är inte svårflörtade egentligen...
När vi kom hem till vår hemmahamn kom båtgrannen just hem och berättade att de varit på eld-fest, på Nässlingen! Grillat och gycklare tydligen...hmmm...har bokat Nässlingen till nästa år!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar