Då..

.. har jag gått sista dagen på utbildningen. Jordgubbstårta blev uppskattat. Sen hejdåsnack och kramar. Trots att jag ville sluta så är jag ändå sorgsen i hjärtat nu. Känner mig tom, uttömd. Jag har sovit så dåligt om nätterna så länge, så naturligtvis är jag helt urlakad. Då blir man inte stark. Avsked är jobbigt.
Nu startar min jobbcoachning på måndag. När jag stod utanför Willys på väg in för att handla, så ringde min jobbcoach från Jobbet.se! Hon lovade mig att ringa igen direkt på måndag och gå igenom upplägget. Snacka om att vara på hugget! Det gillar jag verkligen. Hon fick mig att känna hopp, för hon lät så glad och trevlig och full av energi. Hoppas att det smittar av sig.
Ikväll börjar jag med 1/2 tablett av den nya medicinen. Jag hoppas att det här blir mycket bättre resultat, för jag vill inte vara så här trött och avdomnad hela tiden. . Imorse drog T. och Jojo med hela fotbollslaget till Åland. De kommer tillbaka först på söndag natt. Så nu får Sanna och jag rå om varandra, det blir mysigt. På Sannas begäran blev det Tacos till kvällsmat, och nu väntar vi på att Let´s Dance ska börja. Till det bullar vi uppp med lite god choklad och Carte D'or glass. Det blir nog lagom att gå och lägga sig direkt efter det, för jag är så trött nu att jag skulle kunna knoppa in nu direkt, utan problem.
Imorse kollade vi mitt konto- och - halleluja! Alla pengar hade kommit! Nu blir det ordning & reda. Men vi kommer ändå att få snåla denna månad, för vi har så många utlägg. Trots det är det en sten som lättar från hjärtat. Tack försäkringskassan! Herregud, ögonen klipper, jag kommer aldrig att kunna hålla mig vaken Let's Dance ut. Det blir trevligt sällskap med en snarkande mamma i tv-soffan..
Imorgon ska jag gå på Kettlebell-pass på Öster.Sanna får leka med nån kompis undet tiden. Det blir kul att prova på.
När jag kommer hem ska vi baka bullar att sälja till fikaserveringen på Vår-cupen på söndag. Vi ska vara på Ekäng 7.45 på söndag och sen slutar cupen 16.00. Då måste vi städa. Det blir en heldag, och det kommer att bli kallt. Så det känns lite jobbigt faktiskt, men samtidigt kul. Det blir till att plocka ihop "varm-kläder" imorgon, så vi kan bara dra iväg på söndag. Brr! Jobbigt att starta så tidigt. Vi får lägga oss jättetidigt på lördagkväll om vi ska fixa det. Det är bra att det finns saker att göra denna helg. Då behöver jag inte tänka så mycket..

Cover my eyes, cover my ears..

har upptäck en ny grupp. Vilken röst, och vilken känsla! Jag tror jag har blivit en sucker för ballader!

Jag känner igen mIg här..

En stark kvinna känner djupt och älskar intensivt. Hennes tårar flödar lika rikligt som hennes skratt. En stark kvinna är både mjuk och kraftfull, hänsynsfull och till och med ibland skoningslös. Hon är praktisk och spirituell. En stark kvinna skrämmer slag på rädda män men beundras av dem i smyg och på avstånd. En stark kvinna som känner sig själv är en gåva till världen.

Detta är något mycket viktigt att tänka på

Älska, glömma och förlåta, det är livets stora gåta.
Och: vi behöver varandra alla medmänniskor. Tänk på det.
För mina ovana systrar: klicka på rubriken som är länkad till den text jag åsyftar.

I think she's the sadest girl to ever to hold to a martini..

..ett av de bevingade citaten från filmen Vanilla Sky som för alltid etsat sig fast i min hjärna. Den var underbart orginell och tankeväckande..

Idag..

blev en annan dag. Jag ringde upp FK på morgonen och fick beskedet att de inte godkänt och att jag inte får några pengar. Jag blev helt förtvivlad och talade om hur jag mådde och vad de verkligen kommer att ställa till med, med sitt stelbenta paragrafrytteri. Efter bara en stund ringde handläggaren upp mig och meddelade att hon efter överläggning med kollega ändå beslutat för att godkänna min sena sjukanmälan. Så pengar kommer. Jag var så nere i gängorna så jag kunde knappt ta till mig informationen, men jag lyckades med att säga tack iallafall. Som jag har förstått det så är det jätteovanligt att FK lyssnar till något annat än sina stelbenta regler. Fel är fel och rätt är rätt. Krysset ska vara i rutan och därmed basta, annars är det FEL. Punkt slut. Så jag måste nog tro att min skyddsängel har varit med i spelet och hjälpt mig här?
På eftermiddagen träffade jag min läkare och han är mycket sympatisk. Han skrev ut precis den medicinen jag önskade, därför att han också ansåg att den var mycket bättre för mig. Förhoppningsvis kommer jag att kunna sova bättre på nätterna nu.
När jag kom ut från Ängens vårdcentral var det punka på cykeln igen för fjärde gången. Så jag fick promenera hela vägen från Ladugårdsängen till Fabriksgatan. Men tänk, det blev en extra bonus istället, för plötsligt sken solen och våren tog i allt vad den orkade, så jag fick ta av mig både trenchcoat och sjal! Helt ljuvligt att promenera i badande solsken-aahh!
Imorgon ska Thomas och jag äta lunch på stan, lovade han mig idag. Och ikväll hade vi premiär för Webergrillen- entrecote och klyftpotatis. Helt okej. Just nu sitter tre i familjen och slappar framför TV och dator, medan minstingen i familjen tutar för fullt i sin klarinett på övervåningen. Imorse var pest, men nu är allt bäst. Hur snabbt saker och ting kan vända ändå.

Härifrån..

.. kan det bara bli bättre. Detta var en dag från hell. Jag var tillbaks på utbildningen efter 6 veckors sjukskrivning. Jag fick bara panik när jag försökte få ihop hur jag skulle forsätta där jag slutade. Trodde jag skulle bryta ihop helt. Fick problem att andas. Tog ett samtal med handledarna och de var jättehyggliga och erbjöd mig allt möjligt stöd. Men jag satt där och grinade som en patetisk spillra. Men sen kom Sara från AF som jag pratade med. Så vi kom överens om att jag går veckan ut, så länge beslutet sträcker sig, och sen ska jag fortsätta med jobb-coachning från Jobbet.se, jag hade själv anmält mitt intresse till dem i förra veckan. Hon ringde mig sen och talade om att min nya handläggare har skrivit in mig på det från måndag nästa vecka. Jag ska anmäla mig arbetssökande till AF igen på måndag. Det känns som en enorm lättnad. Jag förstår inte hur jag annars skulle ha kunnat stå ut. Jag var ute och gick två gånger idag, och det var räddningen. Synd att det var så kallt bara, jag vill ha vårvärmen tillbaka igen! Imorgon ska jag träffa Ted, min läkare på vårdcentralen. Då ska jag be honom att skriva ut en ny medicin som motverkar certain bieffekter från min medicin. Så får vi se hur det går..
På tisdag nästa vecka ska jag också träffa min handledare på TRR, Pernilla. Det ska bli trevligt att träffa henne igen. Jag hoppas verkligen att jag har lyckats samla ihop mig bättre till dess.
När jag gick in på mitt konto när jag kom hem, så upptäckte jag att jag inte har fått min ersättning betald. Det var två veckor sedan jag skickade in de kompletterande handlingarna de begärt. När jag ringde fick jag veta att det inte är någon betalning på väg och att inget är behandlat. Detta är ju helt oacceptabelt! Hon lovade iallfall att be min handläggare att ringa mig, inom 48 tmmar! Så länge kan jag ju inte vänta. Jag får göra ett försök att få tag i henne själv imorgon. Det här är total katastrof, för den här månaden hade vi extra mycket räkningar och pengar vi måste ut med. Jag har en massa dragningar från mitt konto som inte kommer att kunna göras. Det blir förseningsavgifter och inkasso. De får jag väl vidarebefordra till Försäkringskassan..
Det här var precis vad jag INTE behövde just nu. När man mår som sämst så finns det tydligen ingen hejd på alla de saker som ska trycka ner en ytterligare.
Jag blev så trött att jag gick och la mig och sov i tre timmar. Vaknade 21.30. Nu vet jag inte om jag kan somna igen.

Vaknar upp

till en ny dag och får hybris när jag tänker på att jag snart måste återvända till utbildningen. Hur ska jag förhålla mig? Jag har en strategi för att kunna stå ut: jag går ut och går en promenad på alla raster. Det är nog enda sättet.
Idag ska Anna och jag fika på Alla Tiders Kaffe på eftermiddan. Det var länge sen vi sågs nu. Bra att komma ut lite i dagsljus, idag skulle dessutom vårvärmen göra entre'. Den är länge efterlängtad..
Ikväll ska jag prova Actic's Afrodans. Det är såna sköna moves i Afro, speciellt brukar det kännas i alla ryggmuskler, men framförallt är det så härligt att dansa, så befriande.
Behöver ringa kontaktpersonen på AF och fråga hur det blir nu med utbildningen. Om jag ska förlänga med de veckor jag har varit sjuk, eller om jag bara ska gå veckan ut? Drar mig så för att ta det där samtalet, skjuter bara upp. Kan ingen knuffa på mig lite och säga åt mig? Helst ge mig luren i handen och övervaka att det blir gjort? Känner mig så fullständigt patetisk.

Tankar om social gemenskap

Jag lyckas aldrig känna mig "hemma" i sociala sammanhang. Ibland kan jag för en kort stund få en illusion av att jag är med i gemenskapen, för att i nästa stund inse att det var just en illusion.
Jag har inga vänner i Örebro jag kan ringa och umgås med. Bara "bekanta". Om jag väl hittar nån jag klickar med så är det lätt att få känslan av att vara för påflugen.
Jag hittar vänner då och då, men de försvinner alltid till slut. Det sociala handikapp jag har vet jag inte vad det är. För mig är det osynligt. Skulle ge mycket för att få reda på vad det är som felar.
Jag är också sån att jag vill göra saker spontant. Vill inte planera. Då får man också göra saker ensam. Vilket jag har gjort under alla år: gympat ensam, gått på bio och teater ensam, gått på stan ensam, gått på fester ensam.
Jag har vant mig vi det.
Det innebär dock inte att det är det jag föredrar.
Jag har även vant mig vid den känslan att alltid känna mig kufisk, så det är inget nytt. Ja, jag söker mig alltid till sociala sammanhang. Men jag kommer ofta hem med ett sår inombords och en fråga: varför duger jag inte som jag är? Men som sagt, nu har jag definitivt beslutat att jag inte längre ber om ursäkt för vem jag är. Take me or leave me. Det händer att folk tycker synd om en för att man alltid kommer ensam. Det är ingen rolig känsla att bli sedd som ett offer. Jag känner igen det där den 10-åriga Tanja Lorentzon trotsigt säger (i sin monolog "Mormors Svarta Ögon"): "När du tycker synd om mig gör du dej bättre än mig. Och det är du inte!"


Få människor är ensamvargar. Jag tror de flesta människor vill leva i flock. Då är det svårt att stå ut och vara annorlunda. Det krävs att man är enormt stark i sig själv.

Dag

Vill bara tipsa er mina syrror om denna fantastiskt morsome norska komediserie där Tuva Novotny gör en starring roll. Helst ska man förstås ha sett förra säsongen också. Den kanske man kan beställa? Den är i vert fell uhugelig morsom! åsså tragisk.

En gruvsam

träningsvärk i bak och lår blev resultatet av gårdagens Cirkelfys-pass. Längesen jag hade sån träningsvärk. Men det är bra, då vet jag att det tog ordentligt. Så nu blir det vila i två dagar. På söndag kör jag Poweryoga på förmiddan och ett Spin Metal(temapass) på kvällen. Jag orkar att träna, men det är också ungefär allt. Annars är jag mest håglös. Idag tittade jag på filmen Jane Eyre. Gilllar verkligen kostymfilmer och denna version var riktigt bra. Romaniskt dravel, visst, men ibland kan det vara härligt.
Känner mig ensam. Både när jag är det och bland människor. Jag når aldrig fram. Vet inte vad det beror på, men det är något osynligt handikapp jag bär på. Det är bättre mellan T. och mig. Vi har ömhet och kärlek mellan oss igen. Det är skönt. Annars är jag ganska avdomnad. En bieffekt av medicineringen är min mycket starka misstanke. Det får jag väl leva med.
Imorgon kommer Sture på middag. Då måste jag ta mig i kragen och städa härhemma innan. Något jag hade planerat att göra idag. Men jag förmådde inte.

för livet går i cirklar och allting går igen kärleken finns överallt om du öppnar ögonen

Jag hörde just denna refräng på radion häromdagen och fastnade för den, visste inte att det var Mauro Scoccos låt. Han har gjort en del riktigt fina låtar, tycker jag. En begåvad, kille.

Danish -Vinden

jag brukar inte gilla rap-musik, men den här låten har en mycket fin text..hittade den av en slump..

Det lättade

..inte alls att prata med kuratorn. Men litegrann är det som att resonera med sig själv, och komma fram till förnuftiga saker. Som att låta tiden gå och att låta det omöjliga falna bort allt eftersom. Tiden läker alla sår. Att ta kontakt med AF och fråga om hur jag ska göra med utbildningen. Jag kommer att få en tid hos Närpsykiatrin i slutet av april, är det planerat. Bra! Sanna är hemma sjuk sen igår. Hon har ont i huvudet och i halsen och går på Ipren. Jag känner mig lika utslagen som hon. Vill bara gå och lägga mig och sova.
Ikväll ska jag prova Poweryoga på Actic. Det var min box-kompis på Thaiboxningen, Maria, som tipsade mig om den igår. Det blir intressant att prova.
Imorgon ska jag och T. se "En fiende att dö för". Jag stod först i kön och lyckades fixa fästmanssoffa. Kanske jag ska göra eget biogodis också? Har ni nåt tips, syrrorna? På torsdag blir det Thaiboxning igen. Den här gången ska jag hålla reda på tiden. Igår kom jag en halvtimme försent och blev jättesnopen och besviken. Jag hade ju inte varit där på två veckor och var så laddad och så ser jag fel på tiden? Jag börjar ärligt talat bli riktigt förvirrad. När jag skulle titta i schemat vad det var för gruppträning som kom efter oss tittade jag på torsdan. "Nej, så långt fram i veckan är vi inte!" Imorse cyklade jag till affärn för att köpa mjölk. Kom hem utan mjölk, men med en himla massa andra saker.. Usch, jag behöver nog få igång mitt liv och rutiner igen. Och sluta tänka så mycket hela tiden..

Ännu en dag

i meningslöshet. Kan inte känna någon glädje. Igår sov jag över mitt spinningpass. Shoot! Jag sov mig mest igenom Äkta männskor också. Allt nattsuddande tog ut sin rätt. När jag var på Harrys kände jag bara "Vad gör jag här?" ett riktigt desperat ställe utan någon äkta glädje. En "Aslan" kom och sa till mig att jag var så snygg och sensuell. Han kunde tom fixa ett jobb till mig som administratör för att jag var så snygg. Sen när jag talade om att jag var gift med två barn så drog han. Haha! Men en liten själv-boost iallafall. Målet var att få ligga, självklart, men jag valde att ta åt mig det positiva iallafall. Systrarna och jag dansade oss svettiga i början, när det var lite bra musik. Det var ju kul förstås. Vi blev fotade av meny, så jag måste kolla om vi är med idag.
I magen och i bröstet värker det hela tiden. Det är den galna kemin som har slagit klorna i mig. Imorgon träffar jag min kurator igen. Det kanske kan lätta något att få prata lite med honom, hoppas jag.
Idag blir det Thaiboxning igen. Den stunden är jag iallafall helt fokuserad och jobbar stenhårt så svetten pumpar. Det känns som en skön gemenskap i gruppen. Vi gillar alla vad vi håller på med.
Jag ska ställa mig på kö vid Filmstaden vid halv fem, för att hämta ut biljetter till "En fiende att dö för" som jag får gratis genom Filmklubben. T. och jag ska gå på den på onsdag. Det är en svensk film, men jag känner på mig att den här kan vara riktigt bra. Vi får se.
Nu ska jag ta min morgongröt. Sen ska jag gå en rask långpromenad i solen. Jag tar mitt förband om fotleden, så hoppas jag att det funkar. Det blev en del choklad igår.. I tröstande syfte. Det blir till att jobba bort nu. Men det var det värt. Utan choklad blev livet inte alls värt att leva. Så är det bara.

Vår i luften

tack och lov. En solig dag idag, det får gärna bli lite varmare också. Igår var jag på Friskis Vårpub. Var ju lite rädd för att gå dit innan. Men det gick faktiskt bra. Jag pratade med ganska många människor och hade det faktiskt riktigt trevligt. Maten var jättegod, precis i min smak med mycket grönsaker och frukt. Det var ju bra träning för mig, att komma ut bland människor och "socialisera" lite. Jag är jag och jag tänker inte be om ursäkt för det mer. Take me or leave me, helt enkelt. Jag kan iallafall inte vara nån annan.
Sen den där galna kemin som sätter igång i mig som jag inte har någon som helst kontroll över, den får jag väl helt enkelt leva med. På sätt och vis gör den ju livet lite mer spännande också, fastän mycket jobbigt.
Snart ska jag gå upp på stan och möta lillasyster från Stockholm. Vi ska strosa lite i affärer. Ikväll träffar vi syster Lis och "svåster" Anna-Maria på Harrys. De har ju precis haft invigning för det nya tillbygget med inglasad uteveranda, och ikväll blir det såklart Melodifestivalfinal. Ut och socialisera igen. Mycket träning på en och samma helg.. Åza sover över hos oss, det blir supermysigt att få "rå om" lillsyrran litegrann igen.
Päser litegrann i sängen nu efter en god och rejäl grötfrukost med löskokt ägg och fullkornsmacka med camembert. Mums. Lyxigt.
Hoppas ni syrror också mår bra på lördagmorgonen. Njut av livet här och nu, i nästa stund kan det vara över..

Olust

det känns överhuvudtaget olustigt idag, i magen och i hela kroppen. Känner mig obestämbart rädd, vet inte var det kommer ifrån. En otrygg, olustig känsla, så illa att jag ryser, får frossa. Känner mig också outsägligt sorgsen. Orkar ingenting. Har det nåt med medicineringen att göra? Jag tog bara 1 tablett, inte 1 1/2. Men jag kände så här redan från början när jag vaknade, så jag tror inte det. Både barnen är hemma iallafall, så de är i säkerhet nu.
Sanna ska skjutsas till ridskolan kvart över fyra. Varken hon eller jag har lust. Men jag sa till henne att hon måste. Det kostar en förmögenhet att rida, och sen måste man ha lite disciplin när man sportar oxå. Det är inte bara att strunta i träning för man inte känner för det just för tillfället. Det är själva grejen att ta sig iväg som är det jobbiga. När hon väl kommit dit tycker hon ju att det är roligt att rida. Det är synd att komma efter, för i sommar ska hon få gå på ridläger. Den lilla lyckosten! Det var min allra största önskedröm när jag var liten. Men det fick jag aldrig. För många år sen, som vuxen, förverkligade jag min dröm litegrann. Då gick jag en ridkurs för vuxna på Hagaby ridskola. Men det var bara några timmar på kvällen måndag till fredag. Men som jag njöt! Riktigt kul var det.
Senare ikväll ska jag pröva Actics träning "Mage-Rumpa-Lår och Core". Jag läste att för att få ner magen är det bra att jobba mycket med de inre magmusklerna. Så jag får köra många sådana! Suck, den där svällande saken vill aldrig ge sig. Tycker att jag jobbar stenhårt, men lite har den ju gått ner. Det gäller att vara ihärdig.
I min strävan att förbränna har jag ju varit ute och gått en hel massa. Det har nu visat sig i min dumma fotvrist igen. Haltar och har ont i den. Så jag försöker att göra alla övningar med foten som Ann har visat mig. När jag snurrar på fotleden så bara knakar det.. Därför har jag hoppat över mina morgonpromenader ett par dagar. Skönt faktiskt.
För övrigt ser jag ingenting roligt med att gå tillbaka till utbildningen igen sen. Har ingen ork eller gnista kvar, ingen lust heller. Det känns bara totalt meningslöst. Men något val har jag inte.
Då och då ser jag intressanta jobb som jag skulle kunna söka. Men det gör jag aldrig. Kan inte förmå mig. Det känns också totalt meningslöst. Vad skulle jag skriva? För närvarande är jag sjukskriven för att jag är deprimerad? Attraktivt.
Nu ska jag gå ut och skotta och sopa rent trappen,(för att T. bad mig) vi har ju fått ny "härlig" snö. Hurra.

Birro, jag och Stockholm

Åh, det här kan jag verkligen skriva under på Birro! Jag har faktiskt precis samma upplevelse av Stockholm i allmänhet och Södermalm i synnerhet. Känner mig som om jag kan andas igen och bli en människa på riktigt varje gång jag kommer till Stockholm. Där möts jag alltid av trevliga, öppna och hjälpsamma människor. Jag måste bara ändra på ditt citat en aning: " Stockholmarna är de riktigt Goa gubbarna. Jag möter mer vänlighet och glada tillrop från främlingar i Stockholm under 1 timma, än jag gjort under 25 år i Örebro."
Så lyckans ost där Siz, vi får snart ta och ses i din underbara stad.. (och det gör vi ju 24:e mars, när vi ser Fanny och Alexander på Dramaten tillsammans!)

Imorgon är en annan dag

så trött idag, kändes imorse som att jag kunde ligga kvar i sängen hela dan. Men vid 10 såg jag hur solen lyste därute så jag tänkte att det är bäst att ta sig ut. Gå en promenad upp på stan, hämta min medicin, gå till den billiga bokhandeln på Storgatan och köpa en pocket, vidare till Stadsträdgårdens fik för en kaffe och lite läsning. Så blir jag piggare. Det var min plan. Bah! Av detta blev intet. Jag tillbringade istället 1 timme och 5 minuter på Apoteket. Det visade sig nämligen att jag inte fick ta ut ny medicin förrän den 16:e. Men min är ju slut på lördag? Jaha, jag hade missuppfattat instruktionen på min medicinförpackning och tagit 1 1/2 tablett om dagen istället för 1! Så läkaren fick skicka in ett nytt recept med den nya doseringen, eftersom jag redan är inne på den. Jag har kollat på min förpackning härhemma nu, där står det: 1/2 tab till frukost i en vecka och därefter en tab till. Glasklart att det blir 1 1/2 tablett ju! Men sen ser jag ju att instruktionen är vikt och fortsätter på nästa sida : .. frukost. Alltså: därefter 1 tablett till frukost. Shit! Hur kunde jag missa? Särskilt som jag reagerade på att doseringen gick upp så tvärt med hela 10 mg till. Påpekade det för Thomas till och med. Jag borde ha ringt och frågat då. Eller pratat med läkaren sist jag var där. Lätt att vara efterklok. Men nu tänker jag vad de än säger gå ner till 1 tablett, för jag har varit så jättetrött, som en Zombie. Det är det inte värt. Ont i huvudet och nere. Jäkla skit det här.
Jag ringde iallafall på Thomas som kom och körde mig till Gröna Grodan där vi festade loss på deras jättegoda sallad. Blev hemkörd sen, så skönt att slippa gå. Vet knappt om jag orkar gå på Zumba ikväll? Sängen känns mer som rätta stället.. Gäsp.

Vila

ska jag försöka med idag. Det känns i kroppen nu, all min träning. I lördags körde jag ju Challenge och direkt därpå 30 minuters Crosstrainer. I söndags Spin Puls Intervall(urk, trillade nästan av cykeln..), igår Ki Box. Plus att jag har gått en rask promenad på 35-45 minuter varje morgon. Min kropp värker nu och protesterar, inte som en träningsvärk, utan mer som en matthet i hela kroppen. Den säger STOPP, inte mera nu. Vilket irriterar mig oerhört. Är jag gammal nu alltså? Min kropp pallar inte? Svårt att smälta. Men det är bara att lyssna, så nu ska jag inte träna förrän imorgon kväll, då blir det Zumba på Actic. Det blir säkert jättekul. Sen ska jag faktiskt ha ett uppehåll på tre dagar innan jag kör ett Spin Puls Intervall på söndag igen. Och det är mest av fåfänga, för att jag vill förbränna. Så jättekul är det ju inte. Men det är ändå mer spännande än de ordinarie spinpassen, eftersom man har en pulsklocka och håller koll på sin puls samt jobbar i intervaller. Det är en riktig utmaning.
Ska inte ens gå upp på stan och titta på Avalon. Jag har inte tid kom jag på. Igår gjorde jag ett riktigt klipp på högrev, som jag tänkte omvandla till Kalops. men måste handla lök, lagerblad och kryddpeppar först. Gå till affären.. igen. Kommer inte riktigt ifrån träning iallafall. Nåja, jag går sakta.
I söndags var jag på stan med Jojo. Vi hade jättetrevligt, först fika på Hälls(min första och enda Semla i år, Mums!), sedan shoppade vi kläder på Gina Tricot och skor på Bianco till mig. Senaste vårnytt. Hur nöjd som helst. Jag och skor, alltså... det hade jag inte råd med egentligen. Det var en bra säljare, förstås. Hon sa att man kan använda dem till så många olika tillfällen- både Casual till vardags, och festfint till kjol. Det tilltalade mig, dessutom det faktum att jag nog blir ca 6-7 cm längre. Kom upp i pusshöjd till T. till och med. Så jag var mycket glad då. Sen blev det en riktig nerdipp igen, som jag fortfarande inte har kommit ur. Känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Livlös. På fredag ska våren komma såg jag på vädret. Då ska jag ta mig ut och insupa varenda livgivande soldroppe.
Tiden går och jag får ingenting vettigt gjort. Livet rullar på men jag är inte med. Det är så det är.

Det blir en annan typ..

..av Boxing ikväll. De ringde från Actic och meddelade att Thaiboxningem är inställd ikväll pga att Greg har skadat sig illa i axeln. Damn! Hoppas det inte är alltför allvarligt? En idrottskada, kanske? Så nu bokade jag Ki Box på Öster istället. Det är ju också kul. Men inte lika. Det blir mycket motion för mig när det är punka på cykeln. Idag gick jag först min raska 35-minuters promenad innan frukost. Sedan gick jag upp på stan för att köpa hår-slingning. 20 minuter dit, 20 minuter hem. Sedan gick jag till ICA Tybble för att handla, ca en kvart dit och en kvart hem. Ikväll måste jag gå till Öster oxå. Det blir sammanlagt kanske 25 minuter. Om jag räknar ihop allt det här så har jag idag sammanlagt promenerat 2 timmar och 10 minuter! Inte illa. Imorgon tänkte jag se Avalon på Roxy. Den visas kl.14. Har ju sett Johannes Brost intervjuas om den några gånger, och det har gjort mig nyfiken. Jag tror den kan vara riktigt bra. På kvällen blir det BASK-utbildning igen. Den här gången handlar det om första hjälpen, hjärt-o lungräddning mm. Mycket bra att ha. Känns jobbigt igen. Men jag vill inte missa det här nu igen, så det är bara att bita ihop och beväpna mig med vingar...

Ett..

..möte igår skapade inre kaos och allt jag byggt upp innan är raserat. Börja om från början, börja om på nytt..

Går mot rätt väg..

..tror jag.. Igår var jag på BASK-utbildning på Kvarnen. Hade bävat innan för att ta mig dit och träffa en massa folk. Men det gick bra, vi var bara fyra i gruppen. Det var en brandman och en präst som höll i det hela. Det visade sig att jag träffat prästen Anders tidigare. På en fest hemma hos Ylva och Gudni. Vill minnas att vi lite småluriga framåt nattkröken satt och klurade väldiga filosofiska funderingar.. Hehe! Vi fick veta allt om eld och brand, och vi fick också släcka eld på en docka med en brandfilt samt släcka eld i ett fat med kolsyresläckare. Riktigt kul faktiskt. Av prästen fick vi lite matnyttigt om kris och krishantering. Trevligt på det hela taget. Idag gjorde jag fynd på Röhnish rea, ett ljusgrönt träningslinne och ett par svarta spinningbyxor med grönt Röhnish band på baken. Snyggt och billigt.
Ikväll blev det Thaiboxing igen. Jag frågade Greg om skillnaden mellan engelsk- och Thai boxing. Skillnaden är i stort sett att mer är tillåtet av olika typer av sparkar. Annars är grunden i slagen och hur man rör sig densamma. Jag hade tränat sidosparkar innan härhemma, så jag tyckte att de gick mycket bättre idag. Och jag körde stenhårt på Cardio, så jag blev helt utpumpad. Görskönt. Boxades mot samma tjej som sist, vi funkar bra ihop. Hon fick in jättehårda slag och sparkar mot slutet, så då var det min tur att berömma. Vi kan allt försvara oss- nemas problemas!
Idag fick jag den andra "tjatningen" på min mail från Sussanne på Friskis att jag skulle anmäla mig till Vår-puben nästa fredag. Hade inte tänkt göra det, men nu gjorde jag det iallafall. Bävar, det brukar vara så jäkla uppdelat och folk kan inte ens nedlåta sig till att hälsa. Vilket jag tycker är skit. Jag har heller ingen att komma dit tillsammans med. Vilket gör att jag känner mig extra utsatt. Men i värsta fall kan jag ju avanmäla mig. Jag får se hur formen känns. På lördag ska jag prova Challenge på Actic. Det är olika stationer med styrka man går runt på. Jag tror det är ungefär som Friskis Station medel eller Cirkelfys. Så tuff träning igen. Spännande.
Igår såg Jomanda och jag filmen Dogtooth. En helt sjuk film om en familj där föräldrarna stängt in sina barn i hemmet och uppfostrar dem ungefär som hundar. De har inga namn och de hälsar på varann och visar tillgivenhet genom att slicka varandra. Barnen får lära sig helt fel ord på saker. Till exempel heter salt telefon, Zombie är en gul liten blomma och fitta heter "tangentbord"! Totalt sinnesjuk film! Naturligtvis slutar den också "mitt i" utan några som helst förklaringar eller avslut. Såsom sådana typer av filmer tenderar att göra. Ingen överraskning direkt, men förbannat irriterande är det! Jag börjar orka lite mer nu. Har tvättat en del. Så imorgon ska jag se om jag orkar städa lite också. Det behövs. Kan man lugnt säga..