Mina minnen av "Stairway to heaven!

I Lördags fick jag ju höra "stairway to heaven" inte mindre än 3 gånger. Fantastisk låt, fantastiska musiker, men kanske lite tjatigt med tanke på att låten är 8 minuter lång.

Den blev faktiskt framröstad som "världens genom tidernas bästa rocklåt" på någon radiostation för säkert 10 år sedan. Jag håller med.
Den allra första gången jag hörde "Stairway to heaven" har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Det var hos en kompis i Pålsboda. En kille, ett år äldre än mig som hade en egen lägenhet i centrala Pålsboda (kan man bo annat än centralt där?). Han hade i och med det ständigt ungdomar hemma hos sig eftersom han 1. Var en social och trevlig typ och 2. hade egen lägenhet.

Den här killen, vi kan kalla honom Krille, hade ofta fest och det var ju alltid kul att gå hem till honom och se vem som var där. Den här kvällen var det flera långhåriga hårdrockar-killar hemma hos honom, jag kände inte dem, och de var några år äldre. Jag blev ju blyg förstås och lite skraj för vad dessa långhåriga tuffingar skulle ta sig till. Och naturligtvis ville jag ju inte missa det...Jag var på den tiden något av en "rocker-wanna-be"

Någon sätter på "Stairway to heaven", killarna skriker "TYST"! Och försjunker sedan i 8 minuters fullkomlig trans, avgudan samt luftgitarr-spelande.
Jag blir fullkomligt förbluffad över att de är så fascinerade över denna lugna låt.

Jag får senare höra att en av de äldre killarna uttryckt sitt intresse i mig, och jag kom ihåg att mina första tankar var 1. har han bil? och 2. har han egen lägenhet någon annanstans än Pålsboda?
Så var livet på landet, man gjorde vad som helst för att komma därifrån...

Mitt andra minne av denna låt är på musiklektionerna i gymnasiet där vår musiklärare pratade med oss "subliminal messages" i låtar som man spelar baklänges.
Hon berättade att man 5, 07 minuter in i "Stairway to heaven" kan höra Robert Plant sjunga "Jej är ett svammel" på sjungande norska. När man väl har hört det kan man inte INTE höra det...
Hör själva!