Less

Jag är så trött och less på det här livet nu! Dagarna bara rinner undan och inget vettigt blir gjort. T är jämt borta på nåt(fotbollen, jobbet, Skåneresor etc) och jobbar ihjäl sig på jobbet om dagrna. Sen är TV:n på om kvällarna. Jag kan inte hitta struktur och fokus på mina dagar. Det blir så splittrat så ingenting blir ordentligt. Huset och trädgården förfaller. Jag ORKAR inte bry mig! Jag känner att T tycker att jag ska ta hand om allting härhemma nu, bara för att jag inte jobbar. Jovisst, men det blir då heller ingen tid över för att aktivt söka jobb och skaffa mig ny kompetens. Framförallt har vi absolut ingen tid eller ens lust till varandra. Jag är den enda som aktivt jobbar för det. Jag ordnar teatrrar, jag ordnar sällskap till teatern, jag ordnar barnvakten, jag ordnar fester, jag ordnar lunch ihop. T tar aldrig nånsin ett enda minsta initiativ till något sådant som han och jag ska göra på tu man hand. ALDRIG. Jag lägger mig demonstrativt i sovrummet och läser eller surfar på Internet när TV.n står på varenda jävla kväll!
Nu hittade jag ett superbra erbjudande på Groupon deal: en kryssning till Tallin för två, med A-hytt med dubbelsäng, specialfrukost med mousserande vin, middag för två, entre till Spa i Tallin, en hel dag i Tallin. Allt för 1540 kr! Under halva priset. Men T's första reaktion är bara: men var ska vi göra av barnen? Jamen, herregud, vi ordnar barnvakt! Hur svårt kan det va? Och vi hade bara igår på oss att bestämma oss, för dealen gällde bara då. Nu har jag köpt den, så nu ska jag boka så snart jag vet med barnvakt och så(det får jag naturligtvis ordna i vanlig ordning). Men T´s kommentar är: Om barnen inte vill så åkar jag fan inte! Hur kul är det?? Är det bara jag som vill umgås på tu man hand eller?? Jag börjar tänka i banor skilsmässa nu faktiskt..

Tillsammans

Har tänkt på hur "platt" en upplevelse känns när man inte kan dela den med nån. Visst det var t ex jätteroligt att besöka Dramaten och träffa skådespelare och titta in i maskörens residens, men det var ändå inte så roligt som om jag hade kunnat dela denna upplevelse med någon. Jag har gått på teater själv, suttit ensam vid ett bord i pausen, ingen pratar med en när man är ensam? Konstigt? Tar man eget initiativ är man bara påträngande och pinsam. Bio har jag ofta gått på själv, men det går bättre tycker jag. Det man saknar är att få diskutera film/teaterupplevelsen efteråt med någon. Hur upplevde du det där? Jag tyckte det var si eller så.. Det blir mer en HEL upplevelse på det viset. Samma sak med att resa. Jag har många gånger funderat på att bara ge mig iväg själv nån gång, tex till Irland, min drömresa. Men ensam? Neej, det blir inte så kul. Dert blir halvt helt enkelt. Jag ser de underbara klippformationerna, jag ser havet, den blå himlen och andas in den rena klara luften i djupa andetag.. men.. kommunikationen om hur underbart allt detta är blir ensidig. Jag talar med mig själv i mina egna tankar. Jag vet vad jag ska svara. Människan är en social varelse. Det är inte meningen att vi ska existera som isolerade små öar..
Ändå gör jag väldigt mycket själv. Det går bra det med. Men det är inte det ultimata. Jag tror inte att jag utvecklas så mycket som människa heller, om min kommunikation nästan alltid är ensidig..