måndag 1 november 2010
Vem granskar granskarna?
Det är ett intressant fenomen detta, vilken makt media har.. När någonting sägs i TV så är det omedelbart den enda sanningen. Tänka själv har blivit omodernt, och att stämma journalister är i princip helt omöjligt. Dessa två personer som hade en personlig vendetta gentemot Riksförbundet( de gjorde sig själva skyldiga till bedrägligt beteende inom Riksförbundet), jag undrar om de inser vad det är de har gjort? De har förstört försörjningen för minst 50 personer, i förlängningen kan det bli det dubbla. Dessutom har de förstört ryktet för en bra organisation som jobbar för våra barns bästa. Går det att sova gott om natten då? Svensson sitter i TV-soffan och låter sig passivt matas med sensationsjournalistik utan minsta egna eftertanke. Det kan vi kalla makt! Jag påminns återigen om varför jag nästan slutat att se på TV: jag vill behålla min hjärna..
fredag 29 oktober 2010
Det är det som är det svåra...
Mina barn är hängivna halloween- firare, särskilt 9-åringen tycker nästan det är viktigare än jul. Jag kände att jag inte mäktade med att arrangera något så jag bad mannen att ordna och planera. Det gjorde han, och det blir inget pysslande, inget bakande och han har inte ens köpt pumpor!!!
Och det kommer att bli helt fantastiskt det är jag övertygad om... När jag fick tänka efter lite. Det går ju inte att lämna över och tro att allt ändå ska göras på MITT sätt...
Men tända lite ljus mäktar jag med...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Och det kommer att bli helt fantastiskt det är jag övertygad om... När jag fick tänka efter lite. Det går ju inte att lämna över och tro att allt ändå ska göras på MITT sätt...
Men tända lite ljus mäktar jag med...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Dags för Svartskalle-demokraternas parti!
Detta är väl bara för underbart! Hatten av för denne underbare initiativtagare! Sånt här gillar jag skarpt, det kan man kalla att ha lite"jävlar-anamma" och lyckas de bilda ett bra parti så ska de baske mig få min röst. Skriv upp det på ett litet papper! :))
torsdag 28 oktober 2010
Då var det dags igen..
..att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Kan ju bli spännande.. Sist jag gjorde det fick jag inget napp trots att jag äntligen skaffat mig en yrkesutbildning som tandsköterska. Ja, nu är det loppet kört iallafall. Jag anmälde mig dessutom till ett rekryteringsföretag i stan dit jag fick komma på intervju. De hörde aldrig av sig igen efter den.. Men nu är jag ju 42 år, kvinna med en icke avslutad 3-årig högskoleutbildning och ett förflutet på ett numer ökänt telemarketing företag. Så nu kommer erbjudanden att hagla över mig! Haha! Jodå, man ska alltid tänka positivt, för då går allting så bra så.
Tänker positivt, positivt, positivt...
Dags att söka sig till de norska fjordarna, där går det bra bara man är svensk, tydligen!
Tänker positivt, positivt, positivt...
Dags att söka sig till de norska fjordarna, där går det bra bara man är svensk, tydligen!
tisdag 26 oktober 2010
Trollflöjten-som den fängslade mig!
När jag var 7 år såg jag Ingmar Bergmans TV-filmatisering av Mozarts opera Trollflöjten. Jag var fullständigt trollbunden! Jag levde med i den sagovärlden! Och vem föll mitt unga 7-åriga hjärta för? Jo, naturligtvis Papageno(Håkan Hagegård! :)), fågelfångaren. När han glatt spelade på sin panflöjt och sjöng sin glada, obekymrade sång. Mitt hjärta smälte.. Och så rädd jag blev för Nattens Drottning när hon sjöng sin ondskefulla aria, Der Hölle Rache! Jag kippade efter andan och gömde mig bakom kudden! Men jag var fascinerad! Och försökte mig själv på att få till de där högsta tonerna: hooo, hahahahaha, hooo, hahahahahaaa! Fascinerande! Jag rös av skräckblandad förtjusning! Vilken saga! Jag var såld! Och det är jag än idag..
torsdag 21 oktober 2010
Jag går i väntans tider
Japp nu börjar den, väntans tider, längtan, förväntan och pirret i magen när man tänker på att snart, snart...
Nej, jag pratar inte om julen, detta är något mycket viktigare.
Det officiella starten för väntan på skidveckan i Åre startade nämligen idag när denna damp ner i brevlådan.
Som i feber streckläste jag hela tidningen och somnade inte förrän halv 4 i natt. Åre är som religion för mig. Och också för de som skriver den här tidningen inbillar jag mig.
Jag har bunkrat på mig en hel hög av dessa tidningar och år efter år, nummer efter nummer lyckas de med konstycktet att behålla och vidareutveckla "myten Åre". Jag kan inte sätta fingret på vad det är riktigt men det fascinerar mig på så många plan.
Jag är ingen avancerad skidåkare, jag hänger inte på "baksidan", och jag upphetsas inte av highfashion- snowboardprylar eller av Jon Olsson Super Sessions, VANLIGTVIS... Men jag fullkomligt SLUKAR allt som står i Magasin Åre. Jag drömmer mig bort, och blir extremskidåkare för en natt...jag dundrar ut från en bergskam med nysnön sprutande omkring mig, medan jag i verkliga livet blir höjdrädd i liften och knappt klarar av röd pist och ännu mindre barnens offpiståkning i skogen eller att göra det minsta lilla hopp.
Samtidigt börjar jag drömma och planera min Åre-tid...vilka nya pister ska jag prova? Hur ska jag få till det ulitmata åket från toppen och ner? Vilka nya restauranger och fikaställen ska provas? Och som alltid finns det något nytt för i år som låter för otroligt för att vara sant... Champangeklubb på söndagar klockan 14!! Hur ska jag få in detta i min planering med två barn....hmmm....
Jag skrev ett inlägg i mina gamla blogg om just Åre Magasin och fick svar från någon som skriver i tidningen.
Såhär skrev jag:
Och den här kommentaren fick jag:
Skrevs: 2009-02-05, 15:20
Från: Ej registrerad medlem
Kul att du gillar Magasin Åre. Tänkte bara avslöja att vi som gör den faktiskt inte är en reklambyrå, faktiskt inte sitter i Stockholm, och faktiskt inte gör den på uppdrag från SkiStar eller Åre by eller liknande. Vi är ett gäng tidningsnördar som sitter i Åre och gör magasinet på eget initiativ. Vårt mål har alltid varit att försöka förmedla den där unika Årekänslan som du beskriver och som är så svår att sätta fingret på. Jag är glad att du tycker att vi lyckas! Mvh / John C-C
Nej, jag pratar inte om julen, detta är något mycket viktigare.
Det officiella starten för väntan på skidveckan i Åre startade nämligen idag när denna damp ner i brevlådan.
Som i feber streckläste jag hela tidningen och somnade inte förrän halv 4 i natt. Åre är som religion för mig. Och också för de som skriver den här tidningen inbillar jag mig.
Jag har bunkrat på mig en hel hög av dessa tidningar och år efter år, nummer efter nummer lyckas de med konstycktet att behålla och vidareutveckla "myten Åre". Jag kan inte sätta fingret på vad det är riktigt men det fascinerar mig på så många plan.
Jag är ingen avancerad skidåkare, jag hänger inte på "baksidan", och jag upphetsas inte av highfashion- snowboardprylar eller av Jon Olsson Super Sessions, VANLIGTVIS... Men jag fullkomligt SLUKAR allt som står i Magasin Åre. Jag drömmer mig bort, och blir extremskidåkare för en natt...jag dundrar ut från en bergskam med nysnön sprutande omkring mig, medan jag i verkliga livet blir höjdrädd i liften och knappt klarar av röd pist och ännu mindre barnens offpiståkning i skogen eller att göra det minsta lilla hopp.
Samtidigt börjar jag drömma och planera min Åre-tid...vilka nya pister ska jag prova? Hur ska jag få till det ulitmata åket från toppen och ner? Vilka nya restauranger och fikaställen ska provas? Och som alltid finns det något nytt för i år som låter för otroligt för att vara sant... Champangeklubb på söndagar klockan 14!! Hur ska jag få in detta i min planering med två barn....hmmm....
Jag skrev ett inlägg i mina gamla blogg om just Åre Magasin och fick svar från någon som skriver i tidningen.
Såhär skrev jag:
De har ett eget magasin som heter "magasin Åre". Det är ca 100 sidor 4 gånger per år som bara marknadsför Åre. Jag älskar den tidningen, vi får den hem när resan är bokad såklart.
Den tidningen fångar verkligen den speciella "Åretonen" och odlar myten om att alla som bor här är äventyrliga off-pist-åkare. Antagligen görs den där tidningen av någon reklambyrå i Stockholm av copywriters och artdirectors som inte satt sin fot i Åre, men det vill jag isåfall inte veta.
90% av upplevelsen av Åre bygger nämligen på ens egna förväntningar och fantasier om vad Åre är. Det där lät väldigt flummigt, men det är alldeles sant. När jag tänker tillbaka på förra årets vecka rent objektivt så var det väl inget extraordinärt. Vi hade jättetrevligt, men det var inte så att vi upplevde något utöver vad man skulle förvänta sig av en fjällvecka. Men det enda jag minns när jag tänker tillbaka är att det var MAGISKT. Och varje gång bilen närmar sig torget i Åre by så får jag den där pirrande känslan i magen av att jag är på väg att kliva in en en annan värld.
Och den här kommentaren fick jag:
Från: Ej registrerad medlem
Kul att du gillar Magasin Åre. Tänkte bara avslöja att vi som gör den faktiskt inte är en reklambyrå, faktiskt inte sitter i Stockholm, och faktiskt inte gör den på uppdrag från SkiStar eller Åre by eller liknande. Vi är ett gäng tidningsnördar som sitter i Åre och gör magasinet på eget initiativ. Vårt mål har alltid varit att försöka förmedla den där unika Årekänslan som du beskriver och som är så svår att sätta fingret på. Jag är glad att du tycker att vi lyckas! Mvh / John C-C
onsdag 20 oktober 2010
Min favoritkomiker gör succe' i Dublin!
Fan, jag blir lite stolt faktiskt! Vår käre Magnus Betne'r är inte tappad bakom en vagn. På flytande engelska lyckas han nå fram med sitt budskap. Bra gjort! Heja på dej, Betne'r!
Spikmatte-helvetet
Jag har provat min spikmatta ett antal gånger nu och det gör fortfarande jäkla ont! ( vilken överraskning) Jag undrar när det ska börja kännas skönt? Om någonsin? Detta måste vara en metod för att tortera kvinnor på ett sublimt sätt! Vi gör jobbet själva..
tisdag 19 oktober 2010
Var e' syrrorna??
Nä nu börjar jag verkligen undra: var är syrrorna? Gun, Ann, Lis, var håller ni hus? Åza och jag börjar känna oss ensamma här, om ni inte stoppar oss så kommer Åza snart att börja skriva om när hon spelade Diamanten med sin katt Sally och jag kommer definitivt inte att hejda mig vid pumor och flygande tefat: Next event: " När marsianerna kom över på 3-fika" så: kom och hjälp!!!!
Himlafenomen över Närkesslätten igårkväll
Jaaaa..jag säger inget jag.. men så kallat Norrsken, eller Polarsken brukar ju företrädesvis uppträda i Norrland, och inte på Närkesslätten..
Nej nu ska jag kliva åt sidan....
Och låta er systrar komma till tals...för bloggen måste ju leva upp till sin fina rubrik nu va??
Gun, Ann, Lis kom igen!
Gun, Ann, Lis kom igen!
Creep
Den är så underbart melankolisk den här låten...Ska nog se "the social network" bara p.g.a av låten....
Den är min favorit på ROCKBAND också! =)
Den är min favorit på ROCKBAND också! =)
Här är en fantastisk kvinna med en fantastiskt blogg
Du hittar den till vänster, avig Maria.
Just det här inlägget kände jag mig igen mig i. Gråtilskan. Hur man känner sig trampad på som människa. Det händer ju ibland.
Jag kommer ihåg ett julbord som vi var ute på på representation med kunder och hur jag blev hyschad på av en man. Han hyschade mig som en hund! Anledningen var att jag hade sagt att det väl var helt ok att kundens barnbarn som råkade vara en pojke lekte med dockor. Jag sa något om att
man inte behövde lägga så stor vikt vid sånt där påhittat som vad pojkar och flickor "ska" göra, jag hade aldrig gjort det med mina döttrar.
DÅ blev jag "hyschad", det var inte ett passande samtalsämne, feministisk propaganda var ju vad det var! Hu och ve!
Jag skulle aldrig gå in i en "politisk" eller "känslig" diskussion med en kund som jag inte känner, självklart inte, men däremot måste man ju kunna prata om annat än väderleksrapporten
på en direkt uppmaning...
Då blev jag just sådär skrikarg, så arg att taggen sitter kvar fortfarande....kanske för att jag inte kunde ventilera min ilska där och då på något sätt.
Just det här inlägget kände jag mig igen mig i. Gråtilskan. Hur man känner sig trampad på som människa. Det händer ju ibland.
Jag kommer ihåg ett julbord som vi var ute på på representation med kunder och hur jag blev hyschad på av en man. Han hyschade mig som en hund! Anledningen var att jag hade sagt att det väl var helt ok att kundens barnbarn som råkade vara en pojke lekte med dockor. Jag sa något om att
man inte behövde lägga så stor vikt vid sånt där påhittat som vad pojkar och flickor "ska" göra, jag hade aldrig gjort det med mina döttrar.
DÅ blev jag "hyschad", det var inte ett passande samtalsämne, feministisk propaganda var ju vad det var! Hu och ve!
Jag skulle aldrig gå in i en "politisk" eller "känslig" diskussion med en kund som jag inte känner, självklart inte, men däremot måste man ju kunna prata om annat än väderleksrapporten
på en direkt uppmaning...
Då blev jag just sådär skrikarg, så arg att taggen sitter kvar fortfarande....kanske för att jag inte kunde ventilera min ilska där och då på något sätt.
Bizzarrt fenomen i natten
Igårkväll när vi satt i godan ro och stirrade på Dumburken hörde vi plötsligt ett mäktigt susande ljud utanför. Maken uppmanade mig att gå ut och titta vad det var(lite fegt kan jag tycka), så jag gick ut på trappen och spanade efter vad det kunde vara. Jag såg ett sken över hela himlen och hela luften var fylld av elekricitet samt av ett mäktigt susande ljud. Inte alls som från ett flygplan. Sen, lika snabbt som det dök upp var det borta. " Det var ett flygande tefat, sa T. De var ute och spanade lite. Jag VET det." Kufiskt..
måndag 18 oktober 2010
Killar med långt hår...
Jag hade en hang-up på dem när jag var 15 - 18 sisådär...
Vad är det med killar med långt hår egentligen?
Det är något speciellt med män som har långt hår. Jag har alltid tyckt det, men aldrig reflekterat över varför. Vad är det som gör långhåriga män så speciella?
Jag trodde tidigare att det handlade om tycke och smak enbart eller att jag delade deras musiksmak, men nej, nu har jag kommit på det. Det som förenar långhåriga killar och som gör dem så speciella är deras ödmjukhet.
Vad beror nu detta på? Kan det vara så att det långa håret gör att de är mer i kontakt med sin ”kvinnliga sida”. Nej, jag tror att det helt enkelt handlar om att de förstår oss kvinnor, de vet hur vi har det. De har nämligen samma problem som oss med ”bad hair day” och det eviga pysslet med håret som de måste hantera varje dag. Håret måste hållas rent, borstas varje dag, sättas upp i tofs för att vara ur vägen, och det är alltid där, blåser i ansiktet, blir blött och stripigt i regn och fastnar i knappar, dragskedjor, dörrhandtag.
Det är som att långhåriga killar måste kompensera allt detta påtvingade fixande med sitt yttre med en väldigt avslappnad inställning till ytan i övrigt.
Vad är det med killar med långt hår egentligen?
Det är något speciellt med män som har långt hår. Jag har alltid tyckt det, men aldrig reflekterat över varför. Vad är det som gör långhåriga män så speciella?
Jag trodde tidigare att det handlade om tycke och smak enbart eller att jag delade deras musiksmak, men nej, nu har jag kommit på det. Det som förenar långhåriga killar och som gör dem så speciella är deras ödmjukhet.
Vad beror nu detta på? Kan det vara så att det långa håret gör att de är mer i kontakt med sin ”kvinnliga sida”. Nej, jag tror att det helt enkelt handlar om att de förstår oss kvinnor, de vet hur vi har det. De har nämligen samma problem som oss med ”bad hair day” och det eviga pysslet med håret som de måste hantera varje dag. Håret måste hållas rent, borstas varje dag, sättas upp i tofs för att vara ur vägen, och det är alltid där, blåser i ansiktet, blir blött och stripigt i regn och fastnar i knappar, dragskedjor, dörrhandtag.
Det är som att långhåriga killar måste kompensera allt detta påtvingade fixande med sitt yttre med en väldigt avslappnad inställning till ytan i övrigt.
Mina minnen av "Stairway to heaven!
I Lördags fick jag ju höra "stairway to heaven" inte mindre än 3 gånger. Fantastisk låt, fantastiska musiker, men kanske lite tjatigt med tanke på att låten är 8 minuter lång.
Den blev faktiskt framröstad som "världens genom tidernas bästa rocklåt" på någon radiostation för säkert 10 år sedan. Jag håller med.
Den allra första gången jag hörde "Stairway to heaven" har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Det var hos en kompis i Pålsboda. En kille, ett år äldre än mig som hade en egen lägenhet i centrala Pålsboda (kan man bo annat än centralt där?). Han hade i och med det ständigt ungdomar hemma hos sig eftersom han 1. Var en social och trevlig typ och 2. hade egen lägenhet.
Den här killen, vi kan kalla honom Krille, hade ofta fest och det var ju alltid kul att gå hem till honom och se vem som var där. Den här kvällen var det flera långhåriga hårdrockar-killar hemma hos honom, jag kände inte dem, och de var några år äldre. Jag blev ju blyg förstås och lite skraj för vad dessa långhåriga tuffingar skulle ta sig till. Och naturligtvis ville jag ju inte missa det...Jag var på den tiden något av en "rocker-wanna-be"
Någon sätter på "Stairway to heaven", killarna skriker "TYST"! Och försjunker sedan i 8 minuters fullkomlig trans, avgudan samt luftgitarr-spelande.
Jag blir fullkomligt förbluffad över att de är så fascinerade över denna lugna låt.
Jag får senare höra att en av de äldre killarna uttryckt sitt intresse i mig, och jag kom ihåg att mina första tankar var 1. har han bil? och 2. har han egen lägenhet någon annanstans än Pålsboda?
Så var livet på landet, man gjorde vad som helst för att komma därifrån...
Mitt andra minne av denna låt är på musiklektionerna i gymnasiet där vår musiklärare pratade med oss "subliminal messages" i låtar som man spelar baklänges.
Hon berättade att man 5, 07 minuter in i "Stairway to heaven" kan höra Robert Plant sjunga "Jej är ett svammel" på sjungande norska. När man väl har hört det kan man inte INTE höra det...
Hör själva!
Den blev faktiskt framröstad som "världens genom tidernas bästa rocklåt" på någon radiostation för säkert 10 år sedan. Jag håller med.
Den allra första gången jag hörde "Stairway to heaven" har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Det var hos en kompis i Pålsboda. En kille, ett år äldre än mig som hade en egen lägenhet i centrala Pålsboda (kan man bo annat än centralt där?). Han hade i och med det ständigt ungdomar hemma hos sig eftersom han 1. Var en social och trevlig typ och 2. hade egen lägenhet.
Den här killen, vi kan kalla honom Krille, hade ofta fest och det var ju alltid kul att gå hem till honom och se vem som var där. Den här kvällen var det flera långhåriga hårdrockar-killar hemma hos honom, jag kände inte dem, och de var några år äldre. Jag blev ju blyg förstås och lite skraj för vad dessa långhåriga tuffingar skulle ta sig till. Och naturligtvis ville jag ju inte missa det...Jag var på den tiden något av en "rocker-wanna-be"
Någon sätter på "Stairway to heaven", killarna skriker "TYST"! Och försjunker sedan i 8 minuters fullkomlig trans, avgudan samt luftgitarr-spelande.
Jag blir fullkomligt förbluffad över att de är så fascinerade över denna lugna låt.
Jag får senare höra att en av de äldre killarna uttryckt sitt intresse i mig, och jag kom ihåg att mina första tankar var 1. har han bil? och 2. har han egen lägenhet någon annanstans än Pålsboda?
Så var livet på landet, man gjorde vad som helst för att komma därifrån...
Mitt andra minne av denna låt är på musiklektionerna i gymnasiet där vår musiklärare pratade med oss "subliminal messages" i låtar som man spelar baklänges.
Hon berättade att man 5, 07 minuter in i "Stairway to heaven" kan höra Robert Plant sjunga "Jej är ett svammel" på sjungande norska. När man väl har hört det kan man inte INTE höra det...
Hör själva!
Lyssnar på Vakna i bakgrunden
och hör bagar-Olle sjunga "lady" i bakgrunden, jösses vilken röst, jag är kär!
söndag 17 oktober 2010
Pumor sätter stopp för våltäktsmän
http://na.se/nyheter/orebro/1.983751-kvinnans-klader-skickas-pa-teknisk-analys
Kan man inte placera ut lite pumor runt om i Örebro som är urskickliga på kampsport och kan försätta de jävlarna ur stridbart skick? Snopet för dem.. Trofén kan man lämna in på uppstoppning sen. Och sätta upp på offentlig plats i avskräckande syfte..
Kan man inte placera ut lite pumor runt om i Örebro som är urskickliga på kampsport och kan försätta de jävlarna ur stridbart skick? Snopet för dem.. Trofén kan man lämna in på uppstoppning sen. Och sätta upp på offentlig plats i avskräckande syfte..
Jakten på den perfekta eldfesten fortsätter...
Den tredje lördagen i oktober firas ett arrangemang i Stockholms skärgård som kallas "Eld över land och hav". Det är ett sätt att "fira av" båtsäsongen och hälsa hösten välkommen.
Förra året var vår första. Vi blev tagna allihopa över hur vackert det var i skärgården på hösten. Tjejerna pep förtjust över utsikten från berget på Grinda och älskade skogspromenaden, att klappa fåren och att köpa färska ägg och hälsa på hönorna.
Grinda värdshus hade pyntat hela berget med marchaller och bjöd på en show före middagen med artister som gjorde fantastiskt effektfulla tricks med eld uppe på berget. Det hela avslutades däremot förskräckligt med att en av artisterna skulle tända det stora bålet. Alla öbor hade samlat ihop till bålet samma dag och det regnade, så de hade dränkt in det i diesel. När killen går fram emot bålet med sin fackla exploderar ett eldmoln i hans ansikte! Han rusar upp till värdshuset med troligen svåra brännskador, vi står kvar chockade och vet inte vad vi ska säga till våra barn...
Efteråt serveras en rätt tråkig buffe på värdshuset, det finns ingen dryck framme och maten hinner bli kall på tallriken innan man får beställa.. Sammantaget tänker vi att nästa år blir det något annat än Grinda...
Så i år bokade vi Finnhamn. Priset gav oss förväntningar att detta skulle bli något alldeles extra...
Och helgen bjöd på härligt, men kallt väder. Krispig luft, strålande sol och härliga vindar.... Finnhamn var underbart vackert!
Middagen bestod av lammrostbiff och rotfrukter med pepparrotkräm och till efterrätt äppelpaj med vaniljsås. Allt närproducerat och härligt! Den serverades i ett stort sliphus dukat med 3 långbord, vi var nog 100 personer därinne. Det fanns bara två problem
1. Ljus....de hade visst snålat på ljuslyktorna, så det var svårt att urskilja vad det var man hade på tallriken. och
2. Värme. Detta var ju en utomhusmiddag i princip, vilket jag inte riktigt hade räknat med. De infravärmare de hade ställt ut räckte inte riktigt till, så efter 2 timmars stillasittande var man ganska djupfryst...
En trevlig grej var att de hade 4 musiker som gick runt bland borden och sjöng och spelade vad folk ville höra! Det blev allt från Cecilia Lind till High way to hell...
Sedan kl 21 blev det gemensam promenad till eldshowen som skulle hållas nere vid vattnet. Showen hade temat "stairway to heaven" och 6-manna-bandet spelade den först instrumentalt, sedan i svensk översättning och sist på engelska...mycket Stairway to heaven blev det...
Showen presenterades som ett "konstverk" och det märktes att det var mer konst än underhållning de försökte framställa... Men det var något som gjorde att det inte riktigt "lossnade" och blev magiskt. Showen saknade rytm, det blev för stötigt och segt, och man stod och väntade på att de skulle bli klara...
Det var en kvinna som klättrade på en stege upp på berget, en näckad, skrikande man som kom genom vassen med en brinnande stege, och lite brinnande stegar på båda sidor om scenen...som sagt mycket stegar till himlen, den ena staplade på den andra, men trots den övertydliga symboliken fick man ändå ingen känsla av flyt och röd tråd i föreställningen. Det kan ha varit att jag huttrade i mina idiotiska gummistövlar, eller att jag hade ett par fyllon bakom mig som då och då hojtade "men spela då" till bandet, men det blev liksom aldrig riktigt magiskt för mig...
Ungarna var också lite besvikna, men de gillade bäst elden i tunnor så de är inte svårflörtade egentligen...
När vi kom hem till vår hemmahamn kom båtgrannen just hem och berättade att de varit på eld-fest, på Nässlingen! Grillat och gycklare tydligen...hmmm...har bokat Nässlingen till nästa år!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Förra året var vår första. Vi blev tagna allihopa över hur vackert det var i skärgården på hösten. Tjejerna pep förtjust över utsikten från berget på Grinda och älskade skogspromenaden, att klappa fåren och att köpa färska ägg och hälsa på hönorna.
Grinda värdshus hade pyntat hela berget med marchaller och bjöd på en show före middagen med artister som gjorde fantastiskt effektfulla tricks med eld uppe på berget. Det hela avslutades däremot förskräckligt med att en av artisterna skulle tända det stora bålet. Alla öbor hade samlat ihop till bålet samma dag och det regnade, så de hade dränkt in det i diesel. När killen går fram emot bålet med sin fackla exploderar ett eldmoln i hans ansikte! Han rusar upp till värdshuset med troligen svåra brännskador, vi står kvar chockade och vet inte vad vi ska säga till våra barn...
Efteråt serveras en rätt tråkig buffe på värdshuset, det finns ingen dryck framme och maten hinner bli kall på tallriken innan man får beställa.. Sammantaget tänker vi att nästa år blir det något annat än Grinda...
Så i år bokade vi Finnhamn. Priset gav oss förväntningar att detta skulle bli något alldeles extra...
Och helgen bjöd på härligt, men kallt väder. Krispig luft, strålande sol och härliga vindar.... Finnhamn var underbart vackert!
Middagen bestod av lammrostbiff och rotfrukter med pepparrotkräm och till efterrätt äppelpaj med vaniljsås. Allt närproducerat och härligt! Den serverades i ett stort sliphus dukat med 3 långbord, vi var nog 100 personer därinne. Det fanns bara två problem
1. Ljus....de hade visst snålat på ljuslyktorna, så det var svårt att urskilja vad det var man hade på tallriken. och
2. Värme. Detta var ju en utomhusmiddag i princip, vilket jag inte riktigt hade räknat med. De infravärmare de hade ställt ut räckte inte riktigt till, så efter 2 timmars stillasittande var man ganska djupfryst...
En trevlig grej var att de hade 4 musiker som gick runt bland borden och sjöng och spelade vad folk ville höra! Det blev allt från Cecilia Lind till High way to hell...
Sedan kl 21 blev det gemensam promenad till eldshowen som skulle hållas nere vid vattnet. Showen hade temat "stairway to heaven" och 6-manna-bandet spelade den först instrumentalt, sedan i svensk översättning och sist på engelska...mycket Stairway to heaven blev det...
Showen presenterades som ett "konstverk" och det märktes att det var mer konst än underhållning de försökte framställa... Men det var något som gjorde att det inte riktigt "lossnade" och blev magiskt. Showen saknade rytm, det blev för stötigt och segt, och man stod och väntade på att de skulle bli klara...
Det var en kvinna som klättrade på en stege upp på berget, en näckad, skrikande man som kom genom vassen med en brinnande stege, och lite brinnande stegar på båda sidor om scenen...som sagt mycket stegar till himlen, den ena staplade på den andra, men trots den övertydliga symboliken fick man ändå ingen känsla av flyt och röd tråd i föreställningen. Det kan ha varit att jag huttrade i mina idiotiska gummistövlar, eller att jag hade ett par fyllon bakom mig som då och då hojtade "men spela då" till bandet, men det blev liksom aldrig riktigt magiskt för mig...
Ungarna var också lite besvikna, men de gillade bäst elden i tunnor så de är inte svårflörtade egentligen...
När vi kom hem till vår hemmahamn kom båtgrannen just hem och berättade att de varit på eld-fest, på Nässlingen! Grillat och gycklare tydligen...hmmm...har bokat Nässlingen till nästa år!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 15 oktober 2010
Jag fortsätter på feminist-spåret
ett tag till... Helt enkelt för att det hela tiden kastas i mitt ansikte. Man får ju hela tiden exempel efter exempel på hur skevt det är.
Läste detta i Svenska Dagbladet i morse. Det har valts fler kvinnor till borgarråd i Stockholms kommun.
5 av 8 kallas för KVINNLIG DOMINANS.
Kom då att tänka på socialdemokraternas vallokomotiv och när det presenterades. 5 av 8 var män. Men det var tydligen inte MANLIG DOMINANS.
Bodström kommenterade dock det hela med att eftersom Sahlin var partiledare så borde hon räknas som två, och då var det ju "nästan fifty-fifty"tyckte han...
Jag tycker inte att det ska vara ett krav att politikerna måste vara 4 kvinnor och 4 män, men varför uppmärksammas det som något exeptionellt när det råkar vara något fler kvinnor?
10 små negerpojkar, fast omvänt...
Först var det bara jag...sen kom nästminsta lillastorasystern Git med.... nu väntar vi på mittimellansyster Lis och nästanstörstastorasyster Ann och allrastörstaste storasystern Gun.
Det kommer att bli en helt fantastisk blogg med så mycket åsikter på en och samma plats.
Idag hostade min yngsta dotter så att hon kräktes, över heltäckningsmattan...mysigt värre...
Fick tillbaka ett korrektur där det stod: det innehåller några stavfel. Ingen närmare precision om vilka ord eller på vilken sida de felstavade orden kunde hittas...han tyckte väl att han inte skulle "göra mitt jobb"...haha man tackar och bockar! Jag lyckades tillslut hitta ETT felstavat ord, så nu kommer jag att vara orolig att jag har missat något...jaja, det är sånt som händer, då vaknar folk till och får något att engagera sig i, är det inte så?
Det kommer att bli en helt fantastisk blogg med så mycket åsikter på en och samma plats.
Idag hostade min yngsta dotter så att hon kräktes, över heltäckningsmattan...mysigt värre...
Fick tillbaka ett korrektur där det stod: det innehåller några stavfel. Ingen närmare precision om vilka ord eller på vilken sida de felstavade orden kunde hittas...han tyckte väl att han inte skulle "göra mitt jobb"...haha man tackar och bockar! Jag lyckades tillslut hitta ETT felstavat ord, så nu kommer jag att vara orolig att jag har missat något...jaja, det är sånt som händer, då vaknar folk till och får något att engagera sig i, är det inte så?
torsdag 14 oktober 2010
Besök på "Herrklubb"
I morse överfölls jag plötsligt av en vild känsla och skickade iväg ett kärleksfullt SMS till maken. Jag fick omedelbar respons då jag blev utbjuden på lunch-date. Perfekt! Jag var hungrig så klockorna stannade. Utan mål drog vi iväg i Silverpilen och hamnade slutligen på Gubbarna på Öster. Ett alldeles förträffligt lunchställe på- ja, just Öster, vår kära gamla stadsdel där vi bodde under våra fria vilda år som barnfritt par.Tidigare namn på stället var "Grabbarna på Öster". Nu har väl åren gått och de har, till skillnad från oss, "gubbat" till sig en aning. När jag inträder i restaurangen slås jag av ett faktum: Jag är i princip nästan den enda kvinnan på placet! "ja, stället gör iallafal själ för namnet" tänker jag medan jag balanserande brickan med sallad, köttgryta, fisk och lingondricka, letar rätt på ett ledigt bord, samtidigt som jag blir fullkomligen bombarderad av undrande blickar från alla dessa gubbar. De fullkomligen blåstirrar. Så mycket att jag undrar om jag har en sotfläck i ansiktet. Jag har känslan av att vara en Alien, eller möjligtvis ett inkräktande "kvinntimmer" på en förlegad gammal herrklubb. Hur kommer det sig att de flesta lunchställena i stan har en övervägande majoritet av män i sitt kundklientel?
Min gissning är följande: Lunchställena är en manlig "frizon" där männen kommer undan för en stund och kan känna sig avslappnade och vara sig själva(ja, just det, som en herrklubb!!) Min andra teori om varför det kan bli så är enkel:att äta lunch i Örebro är en riktigt dyr affär, vi är en av landets dyraste lunchstäder. Och hur står det till med mäns löner kontra kvinnors löner? Jo, just det, vi tjänar i snitt några tusenlappar mindre i månaden än vad män gör. Enkelt, min käre Watson! Nåja, så länge jag blir serverad god och vällagad mat kan jag stå ut med att bli utstirrad. Jag är ju trots allt en äkta Aremyrare.
PS. Vem betalade lunchen? Min käre man såklart! ;)
Min gissning är följande: Lunchställena är en manlig "frizon" där männen kommer undan för en stund och kan känna sig avslappnade och vara sig själva(ja, just det, som en herrklubb!!) Min andra teori om varför det kan bli så är enkel:att äta lunch i Örebro är en riktigt dyr affär, vi är en av landets dyraste lunchstäder. Och hur står det till med mäns löner kontra kvinnors löner? Jo, just det, vi tjänar i snitt några tusenlappar mindre i månaden än vad män gör. Enkelt, min käre Watson! Nåja, så länge jag blir serverad god och vällagad mat kan jag stå ut med att bli utstirrad. Jag är ju trots allt en äkta Aremyrare.
PS. Vem betalade lunchen? Min käre man såklart! ;)
Stackars lilla Tomas
Bodström alltså. Som inte får vara föräldraledig...
Någonting är fishy i hela den här historien...Får man neka föräldraledighet om man har föräldrapenning kvar att ta ut? Och har han verkligen barn som är yngre än 8 år? Varför är det ingen som talar klartext om vad som gäller?
Jag blir så trött på sånt här i svensk media, att man aldrig talar om vad saken gäller...
Tomas yngsta son är 7 år och Boström kan alltså vara föräldraledig med honom i ett år till. Men sonen går också i skolan. Alltså kan inte Tomas vara föräldraledig på heltid. Och eftersom riksdagsuppdraget är på heltid så kan han inte få ledigt. Så enkelt var det. Men Tomas tycker som vanligt att andra regler ska gälla för honom än andra i samhället. Och så försöker han dra könsrollskortet också "Det har löst sig förr, men då har det varit kvinnor som har varit föräldralediga." Säger han. Men det måste ju vara en lögn.
Jag tycker att han ska stanna kvar i USA och satsa på att skriva böcker istället, det verkar ju löna sig. 4 år går fort, och när han får känna på "the american life" så kommer han kanske aldrig tillbaka. Vi kan ju alltid hoppas. För hans skull alltså.
Någonting är fishy i hela den här historien...Får man neka föräldraledighet om man har föräldrapenning kvar att ta ut? Och har han verkligen barn som är yngre än 8 år? Varför är det ingen som talar klartext om vad som gäller?
Jag blir så trött på sånt här i svensk media, att man aldrig talar om vad saken gäller...
Tomas yngsta son är 7 år och Boström kan alltså vara föräldraledig med honom i ett år till. Men sonen går också i skolan. Alltså kan inte Tomas vara föräldraledig på heltid. Och eftersom riksdagsuppdraget är på heltid så kan han inte få ledigt. Så enkelt var det. Men Tomas tycker som vanligt att andra regler ska gälla för honom än andra i samhället. Och så försöker han dra könsrollskortet också "Det har löst sig förr, men då har det varit kvinnor som har varit föräldralediga." Säger han. Men det måste ju vara en lögn.
Jag tycker att han ska stanna kvar i USA och satsa på att skriva böcker istället, det verkar ju löna sig. 4 år går fort, och när han får känna på "the american life" så kommer han kanske aldrig tillbaka. Vi kan ju alltid hoppas. För hans skull alltså.
onsdag 13 oktober 2010
Är jag den enda i hela Sverige som inte gillar Hasse o Tage?
Det är mitt värsta späk. Att titta på ett Hasse o Tage-klipp.
Det är nästa lika illa som Robban Broberg...men bara nästan.
Nu kommer mina systrar halshugga mig, jag tror att de allihop älskar H & T och RB.
Det kanske är någon generationsgrej.
Men allvarligt, lyssna på detta och säg att du inte blir provocerad över att detta ska kallas humor?
eller detta:
Isn´t it ironic
Jag skrev i natt om hur bra det var med Storytel och att jag var mitt inne i en spännande bok, Ninni Schulmans, "Flickan med snö i håret"... 
Så skulle jag lägga mig med lurarna och sleep-funktionen på och lyssna lite innan jag somnade...då gick det inte mer! Mitt abonnemang hade tydligen gått ut just i natt! Och jag som hade halva boken kvar!! Fattar du vad snopet, jag blev ju desperat på att förlänga abonnemanget mitt i natten, för inte sjutton kunde jag sova nu när jag visste att halva boken skulle förbli olyssnad...Men så strulade det och tillslut fick jag somna ändå sur och eländig.... morr..
Nöd-godis
På Äntligen morgon pratade i morse om Nöd-godis. Saker man har ätit i desperat godis-sug...
Mina systrar har ju lärt mig allt jag kan, och en sak de lärt mig är detta lilla recept...
Gegga-moja
Havregryn (ett par nävar)
Smör smält (50 - 100 g)
Socker (3 teskedar)
Kakao (3 teskedar)
Rör ihop i en mugg och ät!
Mycket gott faktiskt med den starka kakao-smaken. Det är som chokladbollar fast man låter bli omaket att göra bollar...Låt ingen se dig när du äter det! Detta är skäms-godis när det är som värst...
Men så mycket lättare och mindre disk än när man göra chokladbollar...
9-åringen gjorde klassiska chokladbollar häromdagen förresten, hade glömt hur gott det är!
Kommentarerna är bäst. Vissa gjorde visst vad som hellst för att stilla sötsuget när de var barn... Man förstår att Halloween så snabbt blev en succé..
http://www.youtube.com/watch?v=MarBVyZVe9s
Jämställdhet - javisst!
Jag kommer ju från Örebro-trakten och har ju följt vad som hänt där med flera serievåldtäktsmän som verkar härja. Så läste jag den här artikeln på aftonbladet, och tänkte, jaha vi har inte kommit längre alltså. Jag tror att de har ändrat rubriken nu, från "polisen varnar - kvinnor stanna inne" eller ngt liknande. Det är kvinnornas frihet som ska begränsas, det är vi som ska acceptera att vi utsätts för terror i vår egen stad. Att vi inte får röra oss fritt. Det är rent ut sagt för jävligt.
Jag kom osökt att tänka på en viss sång från tidigt 90-tal...men som sagt, vi har inte kommit så mycket längre...
Varför är jag så pigg om nätterna?
Och ett vrak på dagarna.
Lyssnar för övrigt just nu på en himla bra ljudbok som jag verkligen kan rekommendera.
Jag lyssnar via Storytel i min Iphone. Helt underbart. Jag tog ett unlimited-abonnemang över sommaren och ungarna lyssnade på alla barnböcker och jag på en hel del deckare och humorböcker. 169 kr för en månad, kommer rätt in på mobilräkningen, hur smidigt som hellst! Och det bästa är att fast mitt abonnemang är slut nu så kan jag lyssna klart på de böcker som jag börjat på! Så jag kommer helt klart att ta ett abonnemang igen nästa sommar om inte förr..
tisdag 12 oktober 2010
Självmord via webbcam
En ung man hängde sig och sände ut sitt självmord live igår. Hemskt och olyckligt, men egentligen är inte detta mer upprörande än alla andra som väljer att ta livet av sig. Jag tror inte att han drevs till det av de cyniska kommentarerna som hans "tråd" fick på flashback. Men visst är det hemskt att så många människor är så deprimerade och olyckliga att de väljer att ta sitt liv.
Vindsvåningen som fick folket att rasa!
Detta var roligt.
En artikel i DN bostad har vållat stort rabalder...twitter- blogg- och kommentars-storm närmare bestämt. Och så den numera obligatoriska facebookgruppen förstås.
Surfarbrorn Schyffert har gått fullkomligen bananas på twitter.
Själv tycker jag att lägenheten ser otroligt deprimerande ut, men vad vet jag, vi har nämligen inte en "synkroniserad inredningsstil" härhemma direkt..
Och artikeln i sig slår ju faktiskt alla rekord i fånigheter.
Man slås av det när försöket att göra skämt av det inte kan överträffa originalet...
http://www.svenskbladet.se/stockholm/index.php?alias=andrahandsetta_i_forort_har_blivit_ett_satt_att_leva.html
Systerbloggen rocks!
Jag är lillasyster.
Jag har inte mindre än 4 stycken storasystrar.
Jag hoppas att de vill skriva tillsammans med mig i den här bloggen.
Jag kommer att skriva om:
Min kärlek till Åre
Min segelbåt
Roliga komiker som jag älskar att fördriva tiden med (se youtubeklipp till höger)
Skvaller och vad som pågår i den lilla bloggvärlden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)