Count your blessings

Imorse när jag vaknade kände jag mig varken särskilt pigg, glad eller inspirerad att börja den nya dagen. Om det inte hade varit för att jag måste fixa frukost till tjejerna, hade jag bara legat kvar i sängen. Sanna är alltid så glad och positiv när hon har en skoldag framför sig. Idag skjutsade jag henne till skolan, eftersom jag har bilen. Hon uppskattar det mycket, känner sig ompysslad. När hon skulle gå in i klassrummet stannade hon till, sa "jag älskar dig mamma" och gav mej en puss på kinden. Hon är en genomgo tjej! Jomanda är hemma sen igår, för ont i halsen. Hon blir riktigt slapp och seg när hon går hemma.. joo, jag känner igen det..
Men, jag började med att tänka på vårt gamla sunkiga hus, med trasiga tapeter, halvfärdig renovering och gamla sunkiga möbler. Suck! och sen en stor tomt med en massa äpplen o päron liggande på marken, som jag vare sig har någon energi eller lust till att plocka upp. Suck igen! Men sen tänkte jag på den där frasen som jag sett så många gånger från en vän på Facebook- "Count your blessings". Då tänkte jag att jag tänker om lite här: Jag bor , i ett hus mitt i stan, med en bra skola 3 minuters promenad härifrån. Jag har en familj, en man och två underbara döttrar. Jag har tid att göra saker jag tycker om :träna gå på bio och teater. Jag har alla möjligheter som finns egentligen, att kunna göra vad jag vill. Så just då, i det ögonblicket, kändes det lite bättre. Det största hindret för min egen utveckling är ändå jag själv. "Du duger som du är" sa några medmänniskor till mig. Mina tidigare arbetskamrater skrev som avsked: "Var alltid dig själv." Jo, där klämmer nog skon som mest. Att jag bär på denna ständiga följeslagare som tynger ner mig och gör mig orkeslös, trött, resignerad och deprimerad. Jag-är-värdelös-spöket. Den hänger sig fast, jag lyckas inte slänga av mig den. Men emellanåt glömmer jag den lite, ignorerar den. I korta euforiska stunder kan jag lyckas övertyga både mig själv och andra att jag är både duktig, kapabel, trevlig, duglig och skicklig. På det mesta egentligen. Ha ha! Men upp till bevis? Då faller allt platt som en pannkaka. Det finns säkert nån kurs för det där. Det finns kurser för allting. Tror bara inte på att det hjälper så mycket att gå dem. Det skulle däremot hjälpa om jag någon gång i livet faktiskt kunde genomföra något riktigt bra, visa för mig själv att jag faktiskt KAN någonting. Något som är värdefullt. För mig. Mest. En gång drömde jag att jag stod på en tennisplan och skulle skjuta över tennisbollar. Men jag träffade aldrig rätt. De kom aldrig över till andra sidan. En ganska illustrativ dröm, skulle jag vilja påstå. På något sätt så känner jag mig handligsförlamad. Som om jag vore bunden till händer och fötter. Jag får aldrig riktigt längre tag i den där känslan om att "allt är möjligt". Istället får jag verkligen tag om känslan att "allt är försent" Då finns ju inte mycket kvar att vara sig säga eller göra. Men lite livsgnista finns det ännu. Nån gång ska jag komma ur den här "förlamningen". Jag tror att jag sjunker ner i någon slags dvala när det blir mörkt och kallt. Jag behöver ljus och värme! Tänk om jag kunde ta mitt pick och pack och dra dit solen lyser! Få tillbaka energin och lusten att leva.. Nåväl, jag få se fram emot min lilla Talinnresa i november. Kanske vaknar livsandarna något av den? Hursomhelst hoppas jag att T. och jag ska få det lite mysigt ihop på tu man hand. Det händer allt för sällan. OCH att T. kan slappna av.. det blir nog den svåraste biten..

Ännu en trött dag..

Fortfarande känner jag mig dödstrött. Troligtvis beror det på att jag släcker försent om kvällarna. Men man vill ju hinna med att umgås också, eller hur?
Tydligen så är det inte så farligt i skolan eller klassen som jag befarat. Sanna trivs jättebra och säger att hon har superbra dagar i skolan. Hon har flera kompisar, och ingen är dum mot henne. Det är en speciell kille i klassen som är extra bråkig, gapar och svär och provocerar, men hon brukar titta honom rätt in i ögonen och sen säger hon: "Håll käften!" Då kommer han av sig. That's my girl! :)
Idag var det Öppet Hus på Trygghetsrådet då rekryteringsfirmor var där. Jag pratade med flera stycken och fick lite med mig faktiskt, som jag hoppas kan bära frukt..
Efteråt gick jag och Annelie(en supertrevlig tjej jag lärt känna från Kompetensinventeringen) och åt lunch på Formosa på Stortorget. Länge sen jag var där, men det var riktigt gott med friterade räkor och kycklingspett, mums! Vi diskuterade lite grann kring vad vi vill göra i framtiden, och lite olika kul saker vi har på gång. Jag berättade om mina teatrar jag ska gå på, Amadeus och Den Girige, om min danskurs i Folkliga danser på Felan och om T´s och min Tallin-kryssning i november. Annelie ska åka med sin man och lille pojk till Thailand om en månad. Lyckost där! Jag önskar jag hade råd.. Vi kom överens om att vi kan höra av oss i vår Facebook-grupp om vi ska till TRR någon dag, så kan man ju träffas efteråt och ta en lunch och faktiskt peppa varandra lite. Utan att nödvändigtvis behöva kalla det Sparring-grupp. Vi tar det lite lättsamt och otvunget. Det blir faktiskt bäst på det viset, tror jag.
Ikväll ska jag gå på ännu ett Friskis-pass och få en ny stämpel i "pass-jakten". Det blir Core, en träningsform som gör "wonders" för de bortglömda musklerna i kärnan, magen, bålen. Efter passet får jag superbra hållning, blir minst en decimeter längre. Säkert! :)

Lugn dag idag

Av nödvändighet ger jag mig inte ut idag utan stannar hemma i hemmets lugna vrå. Det är kroppen som säger ifrån, nej snarare skriker ifrån! Aj, benen är som stockar, duger knappt inte till att gå på. Så ikväll ställer jag in Boxen. Imorrn blir det däremot Core(magmusklerna främst får en duvning!)på Kvarnen, och på torsdag ska jag Boxas med Mathilda på Kvarnen. Det blir heller ingen Word 2007 kurs på TRR. Jag får ta det efter Öppet Hus på TRR imorgon, när rekryteringsföretagen kommer. Ett par av oss från Kompetensinventeringen ska gå ut och luncha efteråt också. Trevligt!
Jag sorterar tvätt,bloggar tar rätt på disk. Ska nog lägga mig en stund senare, kroppen känns paj, och jag år så outhärdligt trött, vill bara sova... Först ska jag kolla upp om det finns några jobb att söka. Sanna kommer hem efter två, förmodligen tar hon med sig en eller två kompisar som vill ha mellis.
Solen gör ihärdiga försök att tränga sig igenom mina tvärskitiga fönster. Jag ignorerar den. Kan verkligen inte ta mig någonstans idag, känner mig SJUK.

Tid- ett märkligt fenomen

Konstigt det här, ju mer tid man har, desto svårare tycks det att få tiden att räcka till.. märkligt fenomen, helt klart. Idag har jag pratat en lång stund med en av pojkmammorna i Sannas klass. Det är lite stökigt i klassen och otrygghet på rasterna. Dessutom har barnen inte fått en enda läxa fast över halva terminen har förflutit. Vad säger läroplanen om det? Ska fråga syrran, som är lärare på Glanshammars skola. Vi får mobilisera oss, vi föräldrar, och börja ställa krav. Tiden i skolan är viktig för våra barn. Den har betydelse för hur deras framtid kommer att se ut. Nej, nu får vi säga ifrån, och det på skarpen!
Ett par timmar körde jag framför datorn på TRR, nya Klickdatakursen, Word 2007 grund. Sen iväg på ett medelgympapass på Kvarnen. Tjejen där hade en viss förkärlek för benböj och armhävningar..hjälp, mina lårmuskler, ynk! Sen en sväng till Bibblan för att läsa NA. Inte mycket att ha, men det gäller ändå att hålla sig lite upppdaterad, men fy vilken värdelös tidning! Sen kom jag på att jag glömt att hämta mitt pris på Mitt Fik, så iväg till norra delen av stan igen. Vilket fint paket! Lite teer, fin choklad och lite ekologiska bars.Inslaget i fint cellofan-paket. Det var enbart för att jag hade rekommenderat Mitt Fik till så många vänner på Facebook. Två av dem ska dessutom få gratis fika där. Tack vare mig. Kul! Såg att jag hade tjänat 100 spänn på Min Deal också. Hoppas det kommer upp ett nytt erbjudande om massage för halva priset, då tar jag det direkt! Även om jag tycker den senaste massageterapeuten var lite "halvfesig". Hon tog ju inte i nåt. Ville ju inte säga till heller, för hon var dessutom gravid.. Och hennes naglar körde in i skinnet på mig hela tiden. Blir definitivt ingen andra gång! Sen hem och läsa Svenska Dagbladet, tvätta och ta igen sig lite. Herregud vad låren värker! Efter det var det dags att cykla upp till kursen i Konversationsengelska på Folkuniversitetet. Duncan blir inte förvånad längre att se mig dyka upp ideligen. Men nu har jag äntligen bestämt mig. Det blir den här kursen, till fördel för Business english. Vill ju prata med folk som jag kan ha utbyte av, som ligger på liknande nivå. Det är riktigt skoj faktiskt! Sen hem till god middag och mys med familjen. Sanna spelade lite "trudelutter" på Klarinetten. Hon har blivit jätteduktig, riktigt fint ljud, och inga "tjut" längre. Way to go, girl! Snart ska här knoppas, blir en körig dag imorgon med..

--------------------------------------------------------------------------------

Trevligt samkväm med systrar-eller Operation Sanering?

Haha, då har en HEL lördag gått åt till Städning! Det är ingen av mina favoritsysselsättningar direkt, men denna gång hade vi planerat det här sen ett par månader tillbaka, och jag hade dessutom tagit ledigt från mitt värduppdrag i receptionen på Friskis. Vad var uppdraget? Jo, jag och mina fyra systrar skulle se till att städa(läs sanera) vår dyra moders lägenhet i Brickebacken. Vår mamma Hilkka börjar se mycket dåligt, dessutom har hon väl heller aldrig varit nån fan av städning(känns igen, jag vet nu varifrån jag har ärvt mitt sinne för ordning & reda... NOT!)
Det bökigaste tyckte jag var de eländiga fönstren. De var ihopskruvade med hundraelva skruvar som satt stenhårt för de var nämligen igenmålade. Persiennerna var dyngskitiga och var tvungma att torkas ett blad åt gången..BLÄ! Några verktyg,(skruvmejsel, kökskniv, hovttång, bordskniv..)och svordomar senare, fick vi till slut inkalla hjälp från grannen snett över som kom farande mycket kompetent med sin elektriska skruvdragare. Seger! Det var faktiskt Christer och Elisabeth, gamla vänner och grannar från Pålsboda, som nu har flyttat in i lägenheten snett mittemot mammas! De är så goa, vi tog en fika tillsammans, innan de gick tillbaka till sig igen. Det var inget litet projekt vi tagit på oss, kan jag säga! I stunder förtvivlade jag att vi någonsin skulle bli klara. Mina suckar vid persienntorkningen slog nog alla rekord. Och mamma sprang såklart beskäftigt omkring och delade ut repliker som: "men varför får du inte upp fönstret, Ann fick ju upp sitt?" eller: nu blir Gun så trött på mig att jag tjatar, men jaa, jag blir faktiskt trött på mig själv(!!)" Hehe, men, trots allt, i det stora hela så tycker jag att det var rätt trevligt ändå. Vi var tillsammans alla systrar, vi såg ett tillfredställande resultat växa fram, och, faktiskt, mamma sa TACK. Flera gånger dessutom. Inte dåligt.
Hört under dagen: "Hittar du några döingar därinne" (till Gun som gjorde dubbelcheck i köksskåp efter mjölbaggar)
Ytterligare trevlighet: jag fick tillfället att visa mina systrar Lis och Åza Fredsgatans nyöppnade fik Alla Tiders Kaffe. Vi blev så väl mottagna av killen där, trots att han egentligen snart skulle stänga när vi kom. Han bryggde kaffe på ett säreget sätt som jag aldrig tidigare skådat. Var kopp för sig. Först värmde han upp glaskannor med hett vatten. Därefter malde han bönor som han hällde i en tratt. Kannorna placerade han undet hål i bänkskivan. Sedan hällde han vattnet genom trattarna, det sipprade långsamt igenom ner i kannorna, nu som nybgryggt doftande kaffe! Wow! Vi placerade oss i den gammeldags soffan och fåtöljen i det inre rummet med varsin kanna kaffe, koppar med fat i tjockt porslin(som håller värmen) och varsin liten Cupcake med citronglasyr. Ur högtalaren sipprade Victoria Tolstoys ljuvliga stämma.. Mys på hög nivå, kort sagt. Åza köpte espressokaffe av killen, och då bjöd han oss på varsin kopp espresso, så vi skulle få smaka. Det var den ljuvligaste espresso jag någonsin smakat! Dit får vi gå igen. Helt klart.
Vi hade en hel del kvar att göra hemma hos mamma, så vi återvände för mer städning, nu dock styrkta till både kropp och själ.
Ytterligare trevlighet: Vi åt en helt enkelt LJUVLIG grönsakssoppa som Gun och mamma förberett dagen innan. Det var så smaklökarna formligen vibrerade(Guns seasoning) och glad var jag att det inte blev klimp i soppan(USCH!). Modren svängde dessutom kvickt ihop lite pannkakor. Det satt riktigt fint efter all städning. Men JEEESUS, där och då kände jag hur musten riktigt rann ur mig.. Phiuu, hur skulle jag orka städa ännu mer nu?? Men det gick, och nu har mamma ett strålande, skinande hem, tack vare sina otroligt kompetenta döttrar. Jajamen! Så det så.