Möter

bara trevliga människor när jag är i Stockholm. Vänliga och hjälpsamma. som när jag står med en karta i handen och vilset ser mig omkring- vips så kommer en trevlig ung man och engagerar sig, förklarar, tar upp sin Iphone och kollar, önskar mig lycka till. När jag fortfarande inte hittar går jag in i en tobaksaffär på Birger Jarlsgatan. Den unga tjejen bakom disken tar sig till och med tid att gå utanför dörren och peka. Samt önska mig lycka till. Senare på dagen söker jag ett apotek. Frågar mannen som kommer gående nerför trottoaren. Jo, han vet bestämt att det finns ett på Odengatan, ger mig en utförlig beskrivning- och- önskar mig lycka till! Jag undrar i mitt stilla sinne varifrån myten om den "dryge Stockholmaren" kommer? För en myt är det. Jag vet hur det ligger till i verkligheten.