Fortfarande känner jag mig dödstrött. Troligtvis beror det på att jag släcker försent om kvällarna. Men man vill ju hinna med att umgås också, eller hur?
Tydligen så är det inte så farligt i skolan eller klassen som jag befarat. Sanna trivs jättebra och säger att hon har superbra dagar i skolan. Hon har flera kompisar, och ingen är dum mot henne. Det är en speciell kille i klassen som är extra bråkig, gapar och svär och provocerar, men hon brukar titta honom rätt in i ögonen och sen säger hon: "Håll käften!" Då kommer han av sig. That's my girl! :)
Idag var det Öppet Hus på Trygghetsrådet då rekryteringsfirmor var där. Jag pratade med flera stycken och fick lite med mig faktiskt, som jag hoppas kan bära frukt..
Efteråt gick jag och Annelie(en supertrevlig tjej jag lärt känna från Kompetensinventeringen) och åt lunch på Formosa på Stortorget. Länge sen jag var där, men det var riktigt gott med friterade räkor och kycklingspett, mums! Vi diskuterade lite grann kring vad vi vill göra i framtiden, och lite olika kul saker vi har på gång. Jag berättade om mina teatrar jag ska gå på, Amadeus och Den Girige, om min danskurs i Folkliga danser på Felan och om T´s och min Tallin-kryssning i november. Annelie ska åka med sin man och lille pojk till Thailand om en månad. Lyckost där! Jag önskar jag hade råd.. Vi kom överens om att vi kan höra av oss i vår Facebook-grupp om vi ska till TRR någon dag, så kan man ju träffas efteråt och ta en lunch och faktiskt peppa varandra lite. Utan att nödvändigtvis behöva kalla det Sparring-grupp. Vi tar det lite lättsamt och otvunget. Det blir faktiskt bäst på det viset, tror jag.
Ikväll ska jag gå på ännu ett Friskis-pass och få en ny stämpel i "pass-jakten". Det blir Core, en träningsform som gör "wonders" för de bortglömda musklerna i kärnan, magen, bålen. Efter passet får jag superbra hållning, blir minst en decimeter längre. Säkert! :)
1 kommentar:
Jag minns en kille som betraktades som värsting när jag gick i skolan. Bufflig, högljudd och lite skrämmande. Han kallades för ett öknamn som refererade till hans stora kroppshydda. Jag valde att kalla honom för hans riktiga förnamn. Tjugo år senare mötte jag honom och han mindes mig för just detta.Nu var han själv stöd för ungdomar. Sanna kan, när hon tittar den högljudde killen i ögonen och kräver respekt faktiskt samtidigt ge honom en känsla av att vara sedd och respekterad. Är det någon som vet varför han kräver så mycket uppmärksamhet?
Idag ska jag flyga till norra Sverige. Framme någon gång mitt i natten för att föreläsa i morgon och flyga hem så att jag får sova hemma över helgen. Härligt!
Skicka en kommentar