Håll i hatten Dubliners!

Yeppie! Allting klappat och klart in i minsta detalj! Lysande! I förmiddags kom Ann och Janne över på fika, då vi gick igenom upplägget för barnvaktandet under vår Dublin-resa. Så nu är flyg bokat och betalt och hotell bokat. Det ska bli så underbart att få komma iväg och byta miljö ett tag. Dessutom till mitt drömresemål. Den 6 maj blir det Loppis här på Sandgatan och ett par tvärgator till. Så därför drog vi iväg till förrådet på Mogatan för att se om vi kan bli av med lite grejor. Och visst fann vi en hel del vi kan kränga, men framförallt en massa gamla foton och brev. Aaaah-nostalgi! Faktiskt hittade jag två kort på vår irländske gamla vän, Mark, när han sitter på golvet i vårt kök på Nygatan iförd min gamla svarta sammetshatt á la Huset Elliot! Hihi! Bakom honom syns en flaska Jameson Whiskey, för naturligtvis var han tvungen att visa oss hur det går till när man gör en ÄKTA Irish Coffee! Jag hittade dessutom en massa brev jag skrivit till T. när han låg på repmånad. Jag skriver om min saknad efter pappa, hur verkligheten känns overklig, som en saga, att något väsentligt saknas, hur kan livet fortsätta? Var är pappa? Ja, T. fick permis för att vara med på begravningen, sen fick han åka tillbaka. Själv klappade jag ihop helt, kroppsligt också, så jag minns att jag några nätter sov över hos Ann och Robert. Det är tur att vi har varandra, systrar, eller hur? Jag fann också en hel del kvarlåtenskap från pappa. Gamla foton, ett från Södra Promenaden där Erik sitter i hamocken och glatt grinande håller om Åza och mig. Så stolt över sina döttrar! Kuriositeter som en gammal plånbok från kriget där det låg en massa ransoneringskuponger. Men det bästa av allt: Ett gammalt gulnat dokument ifrån Justitiedepartementet med sigill och stämplar. Där står att läsa: Bevis angående godkännande av släktnamnet Aremyr KUNGL. MAJ: T har genom beslut denna dag funnit gott godkänna släktnamnet Aremyr för montören Karl Oskar Andersson och hans hustru Irma Linea Andersson, född Kalin, samt deras omyndiga dotter Berit Margareta från Göteborgs Carl Johans församling ävensom för jordbruksarbetaren Erik Oskar Andersson från Sköllersta församling i Örebro Län. Om vad sålunda förekommit länder detta till bevis Jämlikt § 6 förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn skall inom ett år härefter hos pastor i vederbörande församling det godkända namnet anmälas till införande i kyrkobok, vid äventyr, där sådant underlåtes, att godkännandet är utan verkan. Stockholm i Justitiedepartementet den 14 juli 1944. Thorwald Bergquist Och påskrivet med bläckhorn: Uppvisat för pastor i Sköllersta församling den 15 aug 1944 Betygar Sköllersta 15/8 1944 C A Dagerlund Det ni Therese och Elvir, detta borde vi rama in fint och sätt upp på väggen, eller vad säger ni? Ytterligare ett fynd var en gammmal fin trägunghäst som jag tror pappa Erik har snidat ihop en gång i tiden. Gun eller Ann, rätta mig om jag har fel! Hursomhelst tror jag att samtliga fem systrar har gungat på den, inklusive Jomanda och Sanna. Karl-Erik renoverade upp den en gång, målade i, satte i nya skruvar, lackade och satte i en ny svans. Jättefin blev den. Jag tror de hade med sig den till Jomanda, om det var vid dopet eller när det var. Hursomhelst, det känns helt fel att sälja bort den på loppis. Kanske Therese och Elvir vill ha den till sin nya lilla Aremyrare? Vi får se. Annars ställer jag nog upp den på vinden tills vidare. För mycket affektionsvärde i den.