Idag..

blev en annan dag. Jag ringde upp FK på morgonen och fick beskedet att de inte godkänt och att jag inte får några pengar. Jag blev helt förtvivlad och talade om hur jag mådde och vad de verkligen kommer att ställa till med, med sitt stelbenta paragrafrytteri. Efter bara en stund ringde handläggaren upp mig och meddelade att hon efter överläggning med kollega ändå beslutat för att godkänna min sena sjukanmälan. Så pengar kommer. Jag var så nere i gängorna så jag kunde knappt ta till mig informationen, men jag lyckades med att säga tack iallafall. Som jag har förstått det så är det jätteovanligt att FK lyssnar till något annat än sina stelbenta regler. Fel är fel och rätt är rätt. Krysset ska vara i rutan och därmed basta, annars är det FEL. Punkt slut. Så jag måste nog tro att min skyddsängel har varit med i spelet och hjälpt mig här?
På eftermiddagen träffade jag min läkare och han är mycket sympatisk. Han skrev ut precis den medicinen jag önskade, därför att han också ansåg att den var mycket bättre för mig. Förhoppningsvis kommer jag att kunna sova bättre på nätterna nu.
När jag kom ut från Ängens vårdcentral var det punka på cykeln igen för fjärde gången. Så jag fick promenera hela vägen från Ladugårdsängen till Fabriksgatan. Men tänk, det blev en extra bonus istället, för plötsligt sken solen och våren tog i allt vad den orkade, så jag fick ta av mig både trenchcoat och sjal! Helt ljuvligt att promenera i badande solsken-aahh!
Imorgon ska Thomas och jag äta lunch på stan, lovade han mig idag. Och ikväll hade vi premiär för Webergrillen- entrecote och klyftpotatis. Helt okej. Just nu sitter tre i familjen och slappar framför TV och dator, medan minstingen i familjen tutar för fullt i sin klarinett på övervåningen. Imorse var pest, men nu är allt bäst. Hur snabbt saker och ting kan vända ändå.